En urgammal symbol, i form av äkta hantverkssmide, fast felvänd. Tänk dig den horisontalt istället.

Jag grubblar vidare över universums början och slut. Var börjar det? Och slutar? Och vad finns därbortom? Om det inte finns någonting, hur ser ingenting ut? Min hjärna förmår inte begripa. Det snurrar i tankarna.

Mörka energier och mörk materia, röda dvärgar och vita jättar, asteroider och kometsvärmar. Rymden är full med farliga fenomen. Allt kan döda oss, inom loppet av en nanosekund. Om den mörka energin vinner kampen mot den mörka materian så slits ALLT isär i ett huj, i "the big rip". Motsatsen till The Big Bang alltså.

Och solen har sin gång - mot utslocknande och död. Universum expanderar med en alltmer ökande hastighet. Tänker du på sånt nån gång? Nu är det ju inte så stor idé att bry sig, vi far åt helvete hur det än går. Och skulle till äventyrs rymden med alla sina faror inte åsamka jordens undergång, så medverkar vi ju själva till det så gott vi kan.

Under tiden kan vi ju ägna oss åt livets ljusare sidor. Så länge vi har det.