När jag vill tänka på skönare tider.....  mellan 15 och 20 grader plus... gröna beten....

Vackraste Nyponrosen i sommarskrud...

- och det sker tämligen ofta, kan jag ju alltid bläddra bland mina gamla bildarkiv..

                        Vackraste Nyponrosen...

- och finaste islandsfarbrorn, Vhiskur...

Ni små duktiga ryttarinnor på Halloweenhoppningen får ursäkta, men mitt fokus låg idag på de litet större hästarna. Blott fyraåriga morganstoet Belize imponerade med en harmonisk och väl genomförd hoppning, tredje gången hon galopperade (över hinder) och med ryttarinnan Karin som inte ridit på länge...

Duktige Tinky-Winky flög över hindren, vilt påhejad av sin urstyva matte Kicki, som minsann fått fart på den

schäckige gentlemannen!

Fotona är väl inte sådär förstklassiga, men jag får väl skylla på bristande ljusförhållanden, eller kanske har jag börjat bli darrhänt?

Känns som om sorgefas I är avklarad. Kanske dags att ta ner namnskyltarna vid stallet nu?

Jag har alltid tyckt att det varit svårt att sälja djur. Förr i tiden hade jag uppfödning av raskaniner (Stora Silver, Bourgogne, Dvärgsiameser) och för varje kaninunge som hämtades led jag stora kval, hur bra köparna än verkade vara.

När jag i natt tänkte efter, så har jag faktiskt sålt SEX stycken hästar, helt otroligt. Det började 1982 med nordsvenska Moas fölunge, Syningetösen. Redan vid betäckningen hade vi bestämt att vi inte skulle kunna ha kvar fölet, så då var jag inställd på det. Det gick lättare än jag trodde. Senare blev det komplikationer och vi köpte tillbaka henne, men hon fick slutligen ett gott hem och ett mycket gott liv på en liten gård som älskad familjehäst.

År 2003 sålde jag shettisen Spöket, som tydligt visat att han gillade barnaktiviteter mer än allt annat, och då jag köpte underbare Sveipur (islänning)  fick Spöket börja en ny (och ff framgångsrik) karriär som ridskoleponny på Syninge Ridskola. Hos Marika har han fått ett toppenliv och det ångrar jag inte en sekund.  Här på fotot tillsammans med kompisen Vhiskur (islänning) hemma hos mig.  

Min hälsa och Sveipurs behov av kontinuerligt men omväxlande arbete, gjorde att jag 2007 sålde honom efter stor vånda och mycket velande hit och dit.  Här rider jag honom  (foto Vivi Brönning)

 - och här uppträder han som ett riktigt skogsrå i vår lilla aspdunge

Jag ville verkligen att han skulle hamna i rätta händer, och mer rätt än hos Gitte kunde han inte hamna! Idag har han det mest underbara och omväxlande liv man kan tänka sig ( se Nissebus´blogg i listan)

Det var TRE hästar det!

Som sällskap till min kvarvarande islänning Vhiskur köpte jag det fantastiska welsh mountainstoet Exzentrik´s Nyponros när hon bara var ett föl. Tyvärr var Vhiskur mycket elak mot den lilla, och blev därmed förvisad över vintern till Syningestallet.   

Jag köpte  därför hastigt och lustigt tvååriga welsh mountainstoet Mälby´s Cinnamon som sällskap till Nyponros.

Nyponros var vacker som en dag och plockade hem utmärkelser i alla utställningar vi deltog i...

Här har hon fått guld och BIR på en utställning Vätö.

Cinnamon var en underbar och godmodig liten ponny, också hon vacker som en dag. Här i stallet.

- och här vid treårstestet i Riala.. väl visad av Marika Teinert.

För att allt inte är så enkelt, blev Cinnamon och Nyponros väldigt osams, och det ville inte ge sig. Bråk och slagsmål mest hela tiden.... det gick bara inte.

Jag fick kontakt med welsh mountainuppfödaren Joanna på Stuteri Nemo, och vi bytte så att hon fick Cinnamon som avelssto och jag fick ettåringen Meya. Tanken var att Nyponros skulle komma bättre överens med en yngre kompis i hagen...  och det funkade också väl!    Meya nykommen..

-och här är de båda i hagen  vårvintern 2009.

Meya var också hon otroligt vacker och gick etta bland ettårsstona vid Riksutställningen 2009..

De båda små stona var mycket livliga, och kom rusande så fort de såg mig. De var alltid redo för nya kul aktiviteter, men min trasiga kropp sade stopp, det är heller inte så lätt att jobba små energiexploderande ponnyflickor på egen hand.

Eftersom både var så fina och guldbelönade, beslutade jag mig, som vanligt med stor vånda, att låta dem få nya hem och verka i aveln eller som ridponnier . Det kändes som ett slöseri att låta dem damma igen i min hage, och jag fick ständigt dåligt samvete av att se dem och deras arbetsvilja. Sagt och gjort.

Nyponros såldes till Joanna i Halland, och har fått föl där. Meya såldes till Norge, tänkt för en framtida karriär inom utställning och avel, men förolyckades sorgligt nog i hagen.

Vhiskur fick trevligt sällskap av Marikas russto Celina under sin sista tid

-och i juni 2010 fick han somna in, efter fyra år av olika behandlingar och hagvila, där inget hjälpte mot hans smärtor i bakbenen. Mina hagar stod tomma, men efter ett tag kom alpackaprinsarna, och resten vet ni!

GRATTIS till Vivi och Lasse som vid morganriks fick diplom för vackra stoet  Signahlgårdens Q-Belle!!!!  Välförtjänt!

(foto Vivi Brönning)

"Min" Sveipur, som numera är Gittes Sveipur, har fått ett utomordentligt härligt liv... på ljuvliga Mälaröarna. Hans dagar är omväxlande med långritter, Luciatåg (ja, bara i december förstås!), terränghoppning, tölttävlingar, badning och inte minst MYCKET SKÖN TID I HAGEN MED KOMPISARNA! Fotona har jag lånat av Gitte, osäker på vilka som är fotograferna..    misstänker GR?

Samma långa vackra man än idag...

Vem trodde att Sveipur skulle gå i sjön frivilligt? Varje dike var ju en utmaning förr i tiden! 

- och vem trodde nånsin att han skulle hoppa över BÅTAR?

Jag blev litet full i skratt när jag läste att Gitte hade vissa svårigheter med gossen vid Husbyöhns veterinärbesiktning... han verkar alltid tro att en främling som vill peta på honom ska OPERERA eller GE SPRUTA eller nåt annat hemskt. Jag har ingen aning varifrån han fått dessa fobier, men jag jobbade rätt mycket för att få honom att komma över dem (utan större framgång, tydligen)

SÅN TUR att han är underbar i så många andra avseenden!

GANDALF 268, godkänd med suveräna vitsord för såväl exteriör, gångarter som temperament och bruksegenskaper... Så här rör han sig när han är relativt otränad, eftersom matte/ryttarinnan Emily fått bebisen Tim i vintras...

-och han går lika vackert framför vagnen!

Jag vill också betona att dessa bilder inte är någon SLUMP, av ca 100 bilder är 95 med lika bra travsteg! 

Kan man annat än falla i trance över denna häst och ryttarinna?