Direktlänk till inlägg 24 januari 2012

Härifrån till evigheten?

Av Ubitt - 24 januari 2012 16:40

En urgammal symbol, i form av äkta hantverkssmide, fast felvänd. Tänk dig den horisontalt istället.

Jag grubblar vidare över universums början och slut. Var börjar det? Och slutar? Och vad finns därbortom? Om det inte finns någonting, hur ser ingenting ut? Min hjärna förmår inte begripa. Det snurrar i tankarna.

Mörka energier och mörk materia, röda dvärgar och vita jättar, asteroider och kometsvärmar. Rymden är full med farliga fenomen. Allt kan döda oss, inom loppet av en nanosekund. Om den mörka energin vinner kampen mot den mörka materian så slits ALLT isär i ett huj, i "the big rip". Motsatsen till The Big Bang alltså.

Och solen har sin gång - mot utslocknande och död. Universum expanderar med en alltmer ökande hastighet. Tänker du på sånt nån gång? Nu är det ju inte så stor idé att bry sig, vi far åt helvete hur det än går. Och skulle till äventyrs rymden med alla sina faror inte åsamka jordens undergång, så medverkar vi ju själva till det så gott vi kan.

Under tiden kan vi ju ägna oss åt livets ljusare sidor. Så länge vi har det.

Allmänt · diverse grubblerier

Dela

Maria

25 januari 2012 09:07

Vilken vacker bild!
Jag tror att många tänker på universum och var allt börjar och slutar - eller, jag hoppas att folk gör det. Jag har grubblat en hel del själv, men jag vet inte om det beror på att jag läst astrofysik. Gissningsvis så kan nog i alla fall ingen människa föreställa sig hur det är bortom gränsen för existensen. Min spontana tanke är alltid att det är svart och vacuum, men eftersom det inte finns någonting alls så kan det ju varken vara svart eller vara i vacuum. Om man sedan lägger till att universum expanderar och förmodligen kontraherar också, så blir det än mer rörigt i skallen..! Jag brukar nog tänka som du kring det hela farliga kosmos; vi kommer att förgöra oss själva innan något annat händer, och vi låter det bara ske till skillnad från alla filmer, tex Armageddon, där man offrar än det ena och än det andra för att "rädda mänskligheten".

Oj.. det blev en väldig utläggning!

Ubitt

25 januari 2012 15:15

Det är nyttigt att gymnastisera hjärnan ibland, men man kan ju bli tokig på kuppen!!!

Gitte

25 januari 2012 11:52

Du har det ju i symbolen. Allt och alla hänger ihop. Från vårt första andetag till det sista - delar vi syre med djur, växter och mäniskor. Vi är alla del av ett kretslopp. Av stjärnstoff är vi komna och säger det poff om kometen kommer - ja, då blir vi stjärnstoff igen utan att först bli mull. Och någon mikrodel återföds som gödning i en ny rymdblomma. Allt är evigt. Inget förgås. ;) Så evigt liv är nog faktiskt en realitet.

http://www.nissebus.bloggagratis.se

Ubitt

25 januari 2012 15:14

Kretslopp var ordet!

Gitte

25 januari 2012 11:53

PS. Fast så värst livat är det kanske inte att vara lite stjärnstoff. Bättre att liva upp tillvaron här och nu. Promenera med liten hund, alpacka eller rida islandshäst :)

http://www.nissebus.bloggagratis.se

Ubitt

25 januari 2012 15:13

Självklart, vem vill vara stjärnstoff? När allt kommer omkring...

Viveca

25 januari 2012 14:19

Ibland funderar jag på sånt och kommer fram till samma slutsats som du, att njuta av det man har och försöka vara här och nu. Oavsett om jorden går under eller om man dör av något annat så är det ju de fina stunderna som man lever för och då bör man ju medverka till så många sådana som möjligt både för sig själv och andra. Kram på dig din djuptänkare!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ubitt

25 januari 2012 15:12

Hå hå ja ja, ibland skulle jag önska att jag lät bli att tänka så mycket. Men det är väl som min storasyster säger "du har alldeles för mycket tid att tänka!"
kram tebaks

Kicki

25 januari 2012 19:05

Är inne på samma linje som Gitte... inget försvinner, det ändrar bara form...
Men tankar på allt det där får mig mest att egnetligen bara vilja lägga mig ner och dö på stubberten... så jag låter för det mesta bli..
kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Ubitt

26 januari 2012 08:49

Äsch, ibland behöver man låta tankarna svindla. Om inte annat, så förstår man hur liten och obetydlig man är i själva världsalltet, och då behöver man inte bry sig så mycket om detaljerna, bara LEVA!

Ann-Louise

28 januari 2012 09:27

Ljuvlig bild, trots kylan ;-)!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Ett litet livstecken

Kommentarer (4)

Av Ubitt - 24 juni 2013 09:18

Trots att jag sagt tack och farväl så vill jag berätta att flyttbestyren framskrider framgångsrikt. Tack för alla era varma kommentarer! Häromdagen var jag på besök till Karin och fick träffa nytillskottet i alpackahagen, det ljuvliga lilla s...

Hallo and goodbye!

Kommentarer (14)

Av Ubitt - 20 maj 2013 08:01

Nu var det länge sedan jag sågs här, och det är dags att avsluta bloggandet. För ett år sedan såg det helt annorlunda ut. Mighty Quinn hade just anlänt och snabbt kommit in i den lilla flocken av alpackaprinsar... Vackra Tamya verkade ha t...

Ett tårögt avsked

Kommentarer (10)

Av Ubitt - 30 mars 2013 08:51

Igår for mina prinsar. Efter att ha gråtit hos dem i fållan, My stod så stilla och lät mina tårar fukta hans ulliga hals, ja alla pojkarna förstod förstås att något ovanligt var å färde, så var det dags. Motvilligt lät de sig lastas och åkte ...

Påskpyntade

Kommentarer (2)

Av Ubitt - 29 mars 2013 19:39

Igår fixade Qatay och Mighty fint påskpynt i ullen.. När jag kommenterade det, såg Qatay så här fräck ut! ...

Mina prinsar

Kommentarer (12)

Av Ubitt - 2 februari 2013 10:39

- tar snön och kylan med jämnmod. Så länge man har foder, tempererat vatten i Thermobaren och mattes kärleksfulla omsorg, så är livet gott Följer alltid med matte runt i hagen Studie av...