På Tangens hundfik i Norrtälje är det skönt att vara. Hundarna får umgås kravlöst och snällt, och Yvonne bullar upp för både oss tvåbenta och för fyrbeningarna.

Här sitter hon i soffan omgiven av besökare, och egna hunden Isak, förstås!

                             Gulliga lille chihuahan Max vill äta upp kompisen Tip Top...

                                    - men de kan också umgås mer "normalt", som här...

              Theo hälsar fint på nye bekantingen nakenhunden Chico

  -och här pussar Max förtjust söta Tove, alla hundars älskling... Theo kollar leksaken han fick av Tove nyss

33 år i samma håla, fantasilöst!

För en som flyttade tjugo gånger under tjugo år!

 De 17 senaste åren på samma fläck - och vilken fläck av vår jord!

Jag levde med ett jobb, i ett jobb.

Det jobbet finns inte mer.

Det jobbet var jag.

Saknar det varje dag.

Speciellt när jag träffar en fd elev, som igår......

Känner mig överflödig och rätt onödig

men mossan jag trampar är mjuk

När vi letade hund igen, dvärgpudel enda valet! - så fastnade vi för vackra silverpudlar. Speciellt då en liten silverhane, Silver Victori´s Cozy Boy.  När vi var och tittade visade det sig att han var en extra lovande hanvalp och att uppfödaren Marika ville att han skulle prova att göra karriär i utställningsringen. Klicka på länken, så får Du se hur vacker han är (och resten av hans släktingar)

Livet med utställningar och långpälsad, utställningsklippt hund var inget för oss, så istället hittade vi Theo. Och det blev ju inte så tokigt det heller! Han är cool, vacker i våra ögon och världens bästa!

                                       Se hans fräcka min när han stulit mattes handske!

                                                  Den skall dödas!

                                               Du kan inte ta den!!!!!!!!!!!!!

                                                Äsch, ge tillbaks den genast!!!!

- frågar folk ibland, innan de sett några.

"Inte så stora, runt metern i mankhöjd, men halsarna är så mycket längre" svarar jag då.

Mighty är en praktfull kille, börjar bli rätt stor.

Men i sällskap med lillebror så ser han förstås pyttig ut!   PS - lillebror är över 2 meter lång!  

Jag har tidigare i bloggen berättad hur jag klickertränar alpackorna. Att det är något de gillar kan man inte ta miste på, eftersom de ögonblickligen rusar in i skötselfållan när jag öppnar den. Ofta tränar vi i eller bredvid den.

Qatay är en mästare med fotbollen. Han bjöd själv på div beteenden, och när bollsparkandet var befäst så gav jag det kommandot "boll". Den mindre, mjukare bollen tog han i munnen och kastade iväg. Det blev "kasta".

                                               1, Qatay lyfter bollen i munnen...

                                                  
          2. Han håller kvar den ett tag

   och 3. så kastar han iväg den, ibland långt, ibland rakt ner. Här far den iväg ordentligt!

Normalt kan jag hålla isär de här två lekarna. Men häromdagen var jag ovanligt virrig, gav honom den lilla bollen och sa "boll". Vad tror ni att han gjorde? Jo, han SPARKADE den förstås! Han gick alltså på kommandot! Duktig alpacka!

- så fick jag denna härliga Berglins-teckning av Ann-Marie på Österlen...    Go for it, girls!

Mighty har noggrant observerat Qatays träningspass, och vill gärna träna han också. "Touch"-kommandot och klicket kan han redan. Bollen tycker han är intressant, och har börjat putta den med nosen.

Puff puff

Min busigaste alpackapojke är helgalen i att träna!

När han ser klickern och bollen kommer han rusande.

Vid ordet "boll" så sparkar han bollen, med snygga, höga knärörelser...

I början använde han mest vänsterfoten, men nu går det bra med båda! (fast en i taget förstås...)