Gitte

20 maj 2013 08:40

Tack för den här tiden - har alltid varit lika trevligt att följa din blogg. Du får helt enkelt börja en ny nu och berätta om alla äventyr i södra Sverige. Och maila adressen. För i sommar har vi vägarna förbi. Stor kram Gitte

Ubitt

22 maj 2013 14:17

Ja mig kommer ni inte undan, när allt det här kring flytt och sånt lugnat ner sig kommer jag tillbaka och följer alla era äventyr.. och kanske kommer det en ny blogg här? Vem vet? Jag mailar adressen!!!! Kram

Marie Kallin

20 maj 2013 09:22

Så sorglig läsning men ändå en vacker sammanfattning av ditt liv på gården. Ja, livet ändras, ibland till det bättre och ibland även till det sämre. Ibland kommer livet emellan saker man tänkt. Men jag tror nog att det verkar som om allt löst sig för dig. Visst, tänk om livet alltid fick vara som det alltid varit..men det kanske är det som är livet. Att det ska ske förändringar ibland för att man ska uppskatta det. Jag vet inte..blev lite poetisk..men lycka till med vad du än tänkt göra nu.
Kram från Marie och Gilga!

Ubitt

22 maj 2013 14:16

Tack Marie, jag kommer att följa Dig och Gilga och de andra fyrbeningarna som finns i er hage... och ja, ibland är förändringar oundvikliga. Men det gäller att glädjas åt den glädje man haft och se fram emot det som kommer... utan bitterhet.

Kicki

20 maj 2013 09:22

kommer sakna ditt bloggande... :( men allt har sin tid. All lycka på färden och den nya epoken som ligger framför er!!

Ubitt

22 maj 2013 14:14

Tack Kicki, detsamma önskar jag dig!!!!

Kattis

20 maj 2013 09:28

Så många fina, så många avsked :( Jag saknar dina blogginlägg och bilder. Att få följa dina prinsar via dig var som att få ha dem som en, förvisso frånvarande men ändå, del i familjen. Man undrade hur det var med Tamyas onda, man undrade hur Mighty togs emot i sin nya flock, man undrade om Qatay hade hittat på nåt nytt bus, man undrade om My hade en kel-dag... Och varje gång jag var inne och du hade lagt upp ett nytt inlägg, så var det en högtidsstund! Även fast jag aldrig träffat dig eller din fyrbenta familj (och då tänker jag även på Theo), så är det saknesamt, som det heter på Gotland: ni saknas! Hoppas att du ändå dyker upp på FB nån gång då och då. Jag önskar långt och gott liv åt er alla på de nya vägarna, och tackar för den glädje ni alla gett mig unde de senaste åren då jag följt din fina blogg. Saknar er alla!

Ubitt

22 maj 2013 14:13

Tack Kattis för dina underbara varma ord, det kommer faktiskt fram en liten tår i ögonvrån... så fint du skriver! TACK! Vi ses nog på FB framöver, kanske...

Vivi

20 maj 2013 12:19

Fantastiskt, men ändå så sorgligt. Jag har ju varit med på hela resan och har naturligtvis fina minne av allt. Sitter ändå här med gråten i halsen. Jag tänkte precis i går på hur man trots allt klarar av allt som händer och så småningom reser sig och går vidare. Kanske till nya, underbara upplevelser. Det önskar jag i alla fall dig, Ingvar och Theo. Kramar

Ubitt

22 maj 2013 14:12

Du ska få en Bamsekram, I R L, och vi ses ju igen innan det är dags att surra flyttlasset!! Och tack för allt du varit med mig om, kan man säga så? Allt vi upplevt tillsammans med våra djur. Glömmer t ex aldrig ridturen ner runt sjöarna i sandtaget på våra båda ystra islandsspringare, så fint de gick... Theo längtar förresten efter en prommenax med "de gula hundarna" snart snart...

illika

20 maj 2013 17:01

Jag kommer att sakna dig oerhört. Du har alltid skrivit intressant, roligt, sorgligt, upplysande och tankeväckande omvartannat, och visat oss massa vackra kort. Livet suger ibland... Ta hand om dig!

Ubitt

22 maj 2013 14:10

Tack snälla illika, så varma vackra ord!

rackemarie

21 maj 2013 11:06

Tack för att vi fått följa ditt liv i dalen med vackra hästar och mysiga prinsar. Stort lycka till med framtiden. Kram från Rackemarie <3

Ps. Vår lille svarte fick ärva BoT-täcket jag köpte från dig, om du minns. Ds

Ubitt

22 maj 2013 14:09

Åååå Rackemarie, visst kommer jag ihåg det! Tack och lycka till själv!!!

Katarina

21 maj 2013 11:40

Så tråkigt att du måste lämna det livet bakom dig, men härligt att alla djuren verkat ha hamnat i bra hem och med alla fina minnen du har med dig. Kram på dig och hoppas det nya livet kommer att bli så bra det bara kan! Kommer sakna din blogg...

Ubitt

22 maj 2013 14:08

Att skiljas från sina djur är bland det svåraste... men som sagt... ibland tar livet nya vändningar, oundvikligt!

Birgitta

21 maj 2013 20:01

Men åå nej..föstår att du inte kommer blogga mera.
Men du ska veta att jag kommer sakna dina fina bilder och kloka och finuliga inlägg.MYCKE
Hoppas du har det bra och att du kanske i framtinden åter kommer igen med en ny blogg.
Många kramar B

Ubitt

22 maj 2013 14:07

Tack snälla Birgitta - du är ju bara för rar!! Jo, kanske återkommer jag...?

M

27 maj 2013 21:08

Vilken fin sammanställning även om den är lite sorglig att läsa också. Hittade din blogg när du bloggade om ponnyflickorna och sen dess har jag kikat in lite nu och då.

Tack för de här åren som jag fått kika in och fått se vad ni haft för er

Kicki

30 maj 2013 19:44

jaaaaaaaa! Klart du måste blogga och visa oss bilder från dina nya nejder!!

Ann-Louise

3 juni 2013 07:47

Å här sitter jag och lipar....
Det var tider när vi bloggade frenetiskt <3.. även jag har slutat fast av andra andra anledningar - att jag inte orkar.
Att vända blad är tufft, men ofta brukar det bli väl så bra på andra sidan. Annorlunda, men bra.
Kram Ylle och hoppas vi träffas IRL snart ändå.

Ann-Britt

3 juni 2013 10:06

Jag önskar dig allt gott framöver och jag förstår att du saknar de underbara killarna. Lev väl :-)

Marika

7 juni 2013 09:46

Har tittat in o läst mycket roligt på din blogg! Vet inte vad som hänt som gjort denna stora förändring men hoppas allt blir bra till slut!
Kramar till er i massor!