Har kanske visat nåt liknande förut, men... SER DU skillnaden på My på de båda bilderna?! Den första bilden tog jag då jag ännu inte köpt honom, den andra bilden, ja den är från rätt så nyligen. Snacka om skillnad på kontakten!  

För att ni orkar kolla, även om jag inte för tillfället känner för att göra så många inlägg... så får ni denna:

- och ni får två gamla men älskade bilder av min väldigt specielle alpackaprins My, Milky Way...

                                                  
  "Jag älskar min matte!

                                             "Inte så pjåkigt va?" 

Känns som om sorgefas I är avklarad. Kanske dags att ta ner namnskyltarna vid stallet nu?

Nån däruppe verkar ha ett gott öga till mina prinsar. Skickade ner strålar av alla de färger just på dem! Normalt brukar man säga att man hittar en kruka med guld där regnbågen går ner, men de här är ett snäpp bättre ändå!

Ja My är en riktig smutsgris!!! Rullar sig i värsta leran... 

I morse var det tre frostprinsar som gick nere på betet. Men de bryr sig inte. De är ju svepta i ALPACKAULL!

Det är också så SKÖNT att slippa oroa sig för frostnupet bete. Annat var det när jag hade mina islänningar och ponnier. För de kan ha svårt att tåla just frostnupet. Vissa sockerarter lär bildas, som inte är nyttiga för hästmagar. Men alpackorna verkar klara det mesta. Kommer man från klimatet i Anderna så....

Mighty Quinn älskar fortfarande sin matte, trots kastrationen. Han verkade inte ens märka nåt, så fort gick det!

I morse var det fyra minus. Gurkört och malva och annat sommaraktigt var hängigt och frostat

- att få ett par mjuka strumpor med hjärtan!

Hösten kan vara ögonbedövande vacker..