Alla inlägg under september 2012

Av Ubitt - 28 september 2012 11:14

Igår fick jag tillbaka en del av årets alpackaull i form av ljuvligt garn.... se bara! Qatays ull saknas, det har jag i kardad form. Allra vackrast är min änglaalpacka Tamyas pärlgrå garn, men det andra går inte heller av för hackor. Du skulle känna mjukheten i det...

 

ANNONS
Av Ubitt - 27 september 2012 17:55

Fick kontakt med Sara Johansson och hennes blogg. Hon har två alpackagossar från Österlens Alpacka. Kolla bara, bilderna tog jag från hennes blogg  http://solvberg.se/alpackor


 

Som alla andra alpackor är Saras gossar rena soldyrkarna!!!! 

 

ANNONS
Av Ubitt - 25 september 2012 20:45

- efter sina kompisar

 

Av Ubitt - 25 september 2012 11:53

Har några bett att sälja, flera splitter nya! Till att börja med 2 st oanvända mullenmouth (oledade, litet framåtböjda) gillas av de flesta hästar! Ett eggbett (nyper aldrig i mungiporna)som är 9, 5 cm brett  (150:- )och ett med ledade ringar som är 10 cm (125:-)

 

Sen följer två ledaledes helt nya Liverpoolstänger (körbett) Det ena är rakt. oledat med en liten tungfrihet och två tömhål, det är 10 cm brett (200:-) och det andra är 3-delat , 10,5 cm brett och med en liten platt mittbit (200:-)

 

Sist ett gäng 3-delade bett, ett 10 cm brett eggbett  i mässing med en mjuk droppe i mitten (125:-)

Ett 11 cm i mässing , eggbett med mjuk droppe i mitten, (125:-)  och ett 11,5 cm av rostfritt med mjuk droppe av koppar i mitten och rörliga ringar... (100:-)

  Rabblar inte upp betten i rätt ordning med tanke på bilderna!   Är du intresserad, skicka en kommentar, jag publicerar den ej!

Av Ubitt - 24 september 2012 12:43

 

Här är de båda halvbröderna Vhiskur och Sveipur (båda efter Dropi fra Midsitju) i vår lilla skog, då det begav sig, i mitten av första decenniet 2000.

 

Vhiskur blev med tiden en duktig körhäst och drog både vagnar och träd...

 

Vhiskur är nu i hästhimlen och Sveipur lever ett fantastiskt liv på Mälaröarna (bloggen Nissebus & Co)

Av Ubitt - 21 september 2012 15:04

 

    Vinden ruskade vänligt om aspens löv innan solens sista glödande strålar försvann vid horisonten och höstmörkret lade sig över den lilla dalen. Det var så mörkt om kvällarna nu. Som en svart filt. Så svårt att vänja sig vid att sommarljuset inte längre fanns kvar, sommarljuset som förledde en att tro att det var sena eftermiddagen, när det egentligen var kväll. Hon var noga med att låsa om sig, låsa ute de skumma figurer som kom med mörkret, barndomens troll, ungdomens vampyrer och nutidens mördare. Hon var rädd för dem alla, men låtsades inte om det, i hopp om att kunna lura både dem och sig själv.

 
    Sen,  på morgonen, kom dimmorna och dansade över gräset som älvor i sina vita slöjor. Med ljuset kom hoppet, energin. Hon sköljde av ögonens nattrötthet och var beredd att möta dagen med förnyad kraft. Efter att hon slutat arbeta hade hon så oändligt gott om tid, och ändå skenade tiden obönhörligt, fortare och fortare. Dagarna hopade sig till veckor, som blev månader, som blev år. Zack, zack, zack. Det var knappt man hann att blinka, så hade det gått ett år till.
 
    Hon drog på sig de stora gummistövlarna och tog på sunkjackan för att gå ner till alpackapojkarna och göra rent stallet. Hon älskade att göra rent och fint till djuren, lika mycket som hon hatade att städa i sitt eget hus. Morgonluften var frisk och klar, och genast kändes det lättare att andas. Nerför trappan gick hon försiktigt, hon hade ramlat rätt mycket under de senaste åren, slagit sig en del, det berodde på att hon hade svårt att ta det lugnt, hade alltid bråttom.  Nu hade hon lärt sig att ta ett steg i taget och se sig för, titta var hon satte fötterna. Ibland kände hon sig som om hon var nittio år, där hon gick ner, steg för steg. Hon skrattade tyst för sig själv. Det fanns nog nittioåringar som var smidigare i kroppen än vad hon var...
 
    Hon kikade ner mot nedre delen av dalen, inga alpackor där. Då var de förstås uppe kring stallet och väntade på morgonens utfodring. Men - vad var det där som rörde sig i skogsbrynet? Något stort vitt. Kunde inte vara en älg, älgar var inte vita?
Ögonen spärrades upp av förvåning när hon urskiljde vad det vita var, en kraftig, vacker hingst med stolt böjd nacke kom skridande  upp genom dalen, vid sidan av hagen. På ryggen satt en man. Vad i hela fridens... Hon kisade för att se bättre, och då hörde hon att han ropade: "Var inte rädd, det är ju jag,  dina drömmars prins....!"
 
* * *

Av Ubitt - 20 september 2012 15:47

Idag hälsade jag på hos Karin och hennes nyhemkomna alpackaprinsessor! De bor så vackert!

 

För att vara nya på stället tycker jag att de var väldigt orädda

  Maya, främst, och Stina, längst bak, är båda två år och betäckta. Lilla Kajsa i mitten är bara ett år och får vänta i ett år till innan det kan vara dags.


Alla alpackor verkar begivna på snask - när bunkarna kommer fram så samlas de snabbt!

 

Jag föll speciellt för vackra Maya med sin intensivt bruna färg!

 


Tack Karin för ett trevligt besök, vi kommer gärna tillbaka!

Av Ubitt - 18 september 2012 15:19

Bror min såg för några år sedan detta lusthus farandes på allmän väg... exakt likadant som vårt, men det är ett annat, för vårt står därnere på ängen...  och det satte vi ihop själva!  


Presentation


Jag skriver inte om vad jag har på mig - eller vad jag ätit till frukost, men om mina djur och livet.... många foton!

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6 7 8 9
10 11
12
13 14
15
16
17 18
19
20 21
22
23
24 25
26
27 28
29
30
<<< September 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ alpackaprinsarnasblogg med Blogkeen
Följ alpackaprinsarnasblogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se