Jag har fortfarande en del mindre bett till salu:

Två Mullen, lätt böjda. Det på 10 cm är rörliga ringar på, pris 100 pix och muffbettet är 9,5 (150:-) - båda är splitter nya oanvända.

Två tredelade muffbett av mässing, 10,5 resp 9,5 breda, med droppe, se bild, 200 kr styck. Det tredelade i rostfritt har mittdroppe av koppar och rörliga ringar, pris 100:-.

Nya tömringar och seletthake till Tärnsjöbrösta e dyl, 150:- för alla tre

Snabbkoppling till draglinor, en st, oanvänd, 100:-.

VID KÖP AV FLERA artiklar  kan jag ge ett fördelaktigt pris!!!   Skriv vad du är intresserad av i en kommentar och ange din mejladress, jag publicerar det förstås inte...

Har också en påse med blindbroddar, 50 st, från Hådéns (150 kr för alla, halva nypriset!), såna man stoppar i broddhålen och skruvar i/ur med insexnyckel (de sticker alltså inte ut nedanför skon) och en ask 59 st fina (nya förstås) gräsbroddar, 15 mm exkl gängen (200 kr för hela paktetet, halva nypriset!) Här är en gräsbrodd:

Vackraste Nyponrosen (Exzentrics Nyponros) har nu efter olika äventyr återvänt till sin uppfödare, Marie! Jag gläds med henne!

Vacker och full av energi..

- och rosettplockare på alla utställningar hon deltog i, när hon bodde här 

- är ett gnistrande hjärta i silver...

tack Hermine!

Idag var Theo på hopptävling. Han tyckte att det var rätt tråkigt, inte många hundar där, mest hästar...

- men en hel del små spöken irrade runt...

                                                  
           Vendela

                                  En för mig okänd häxa....

                                                  
  Glad Vilma

En del hoppade med TVÅ hästar!

-medans andra nöjde sig med en...

                                                  

              (Kicki på Tinky)

En del såg helskadade ut redan INNAN tävlingen...  (Ida med Oscar)

- men söta Karin på vackra Belize klarade sig helt oskadda runt banan!

Här är de båda halvbröderna Vhiskur och Sveipur (båda efter Dropi fra Midsitju) i vår lilla skog, då det begav sig, i mitten av första decenniet 2000.

Vhiskur blev med tiden en duktig körhäst och drog både vagnar och träd...

Vhiskur är nu i hästhimlen och Sveipur lever ett fantastiskt liv på Mälaröarna (bloggen Nissebus & Co)

- vår älskade dvärgpudel Sammie fick somna in, befriad från sin svåra sjukdom. Vi satt nere i vårt lusthus, med tända ljus, litet dimmigt ute,  vår bästaste veterinär Matilda gav sprutorna och det sista du gjorde var att slicka min hand... saknar dig varje dag!  Min vackra, vackra Sammie!

Du var alltid så glad, älskade att leka på Agilitybanan..  och ingen hund kan skratta som du!

Marie skrev häromsistens i sin kommentar att gränsen mellan djurvän och djurplågare är hårfin. Jag kan inte annat än hålla med! SÅ många människor låter sina djur plågas av sjukdom och skador alltför länge, för att de inte vill skiljas från sina älsklingar och inte riktigt vågar eller vill ta det svåraste beslutet av alla....

Naturligtvis avlivar man inte sitt djur i första taget, man gör ju ALLT för att det ska bli bra. Men om det visar sig omöjligt att bota och djuret mår dåligt, då tycker jag att det är ens ansvar och skyldighet att se till att avsluta lidandet, och att göra det på bästa sätt för djuret.  Känner man sitt djur väl, så ser man när det är dags, djuret visar det tydligt.

Den här rosen är till oss alla som mist sina kära djur under senaste tiden. De vet hur högt älskade de var!

- när jag skriver om Sveipur. Jag älskar mina alpackaprinsar, men jag saknar mina hästar och ridningen så mycket! Nu är det drygt två år sedan min vackra isprinsessa Meya flyttade till Norge, där hon sorgligt nog förolyckades i hagen.

Allra vackraste Exzentrics Nyponros framlever såvitt jag vet sina dagar som lycklig fölmamma i södra Sverige

En alldeles speciell häst var min islandshäst Vhiskur, så skygg och känslig när han kom, och med åren alltmer tillitsfull. Nu är det två år sedan han for till Körsbärsdalen, och jag saknar honom varje dag! Inte minst våra skogsturer, så härliga tillsammans med denna positiva, samarbetsvilliga häst, frustandes och med en vilja framåt.

Att gå över presenningar var ingen match för Vhiskur, trots att han i början inte ens ville gå i närheten...

Att tänka på vår sista dag tillsammans framkallar alltid  en fors av tårar. Tangentbordet översvämmas.