Absolut trevligaste platsen att chilla med din hund och träffa trevliga människor... Innehavaren Yvonne bakar allt själv och gör vidunderligt goda mackor och sallader! Och för hundarna finns det också en hel del godis...

                     Caféägaren Isak håller noga uppsikt över gästerna..

  Ett gäng som hänger som fiket. Hundarna heter Loke, Safir, Frasse och Theo

                                                  
 Frasse i närbild 

                                                  
              Loke

                                                  
Safir i närbild

                         Loke räcker vacker tass.... linslusen Theo vänster i bild..

                                             Theo kan tigga godis

Snälla, snälla, SNÄLLA matte, kan vi inte åka till Tangens hundfik?

I Norrtälje finns världens mysigaste fik. Absolut!

Hundarna heter Loke, Safir, Frasse och Theo. Vad mattarna heter kommer jag inte ihåg!

- var det igår. Jag höll på att förlora min älskade alpacka Qatay.

Mighty Quinn, som är en mycket vänlig och snäll alpackahingst, hade tyvärr börjat trakassera stora vita veke My. Mighty jagade honom och verkade tycka att My såg ut som ett sto, så han försökte bestiga honom. Och My uppförde sig minsann som ett fånigt fruntimmer, skrek pipigt högt och sprang undan. Matte fick komma med långpiskan för att skipa fred. Så kunde vi förstås inte ha det i hagen. Alltså var det dags för Mighty att mista de små kulorna---

Medan vi väntade på veterinären, fick pojkarna som vanligt luzernpellets i sina små rosa skålar. Plötsligt började Qatay rossla och rassla, kastade sig på marken, rullade med ögonen och gapade förtvivlat. Grönt slem kom ut ur mun och näsa, och han verkade inte kunna andas, näsborrarna var stora som kaffefat. Jag masserade strupen på den långa halsen och försökte med små lätta slag från baksidan att få stoppet att lossna. Det blev bara värre. Foderstrupsförstoppning! Det hade jag aldrig varit med om under de drygt två år jag haft prinsarna. Skulle jag förlora min alpacka precis nu när veterinären var på ingående?

Så gick autopiloten igång och tänkte "Heimlichmanövern"! Jag greppade om Qatays bröstkorg så gott det gick och tryckte till, så hårt jag kunde och snabbt. POFF så flög en stor grön klump ut ur hans mun.. slemmig och ihopkletad. Nu var tydligen luftvägen fri igen, för Qatay kunde börja andas. Han var väldigt medtagen men hämtade sig tämligen snabbt, och när veterinären dök upp ungefär tio minuter senare så verkade han rätt ok.

                                   Qatay vilar ut efter pärsen

Vi tog in alpackorna i stallet och veterinären gav Mighty "Nils-Einars alpackacocktail", tydligen mycket potent, för han slockande på stört. Rakt ner i halmen. Duktiga veterinären Aja jobbade snabbt och skickligt, och det gick i ett huj att både skära och sy ihop. Sövningen slutade att verka lika snabbt som den började, och direkt efter ingreppet var Mighty på benen, om än något vinglig. Han släpptes ut till de andra, men se då skulle My minsann hämnas och utnyttja det tillfälliga övertaget. Så han började hoppa på Mighty istället! Icke sa Nicke, och stängde in Mighty och Qatay i boxen, och My fick stå utanför och vänta.

                                      Instängda gossar vilar ut

                                      My väntar otåligt utanför : "Vad gör ni därinne?"

Efter några timmar fick de komma ut, och allt verkade rätt ok. I morse var de precis som vanligt, och matte kunde andas ut...

                               Mighty har blivit en HEN. Men lika söt ändå...