- var det igår. Jag höll på att förlora min älskade alpacka Qatay.

Mighty Quinn, som är en mycket vänlig och snäll alpackahingst, hade tyvärr börjat trakassera stora vita veke My. Mighty jagade honom och verkade tycka att My såg ut som ett sto, så han försökte bestiga honom. Och My uppförde sig minsann som ett fånigt fruntimmer, skrek pipigt högt och sprang undan. Matte fick komma med långpiskan för att skipa fred. Så kunde vi förstås inte ha det i hagen. Alltså var det dags för Mighty att mista de små kulorna---

Medan vi väntade på veterinären, fick pojkarna som vanligt luzernpellets i sina små rosa skålar. Plötsligt började Qatay rossla och rassla, kastade sig på marken, rullade med ögonen och gapade förtvivlat. Grönt slem kom ut ur mun och näsa, och han verkade inte kunna andas, näsborrarna var stora som kaffefat. Jag masserade strupen på den långa halsen och försökte med små lätta slag från baksidan att få stoppet att lossna. Det blev bara värre. Foderstrupsförstoppning! Det hade jag aldrig varit med om under de drygt två år jag haft prinsarna. Skulle jag förlora min alpacka precis nu när veterinären var på ingående?

Så gick autopiloten igång och tänkte "Heimlichmanövern"! Jag greppade om Qatays bröstkorg så gott det gick och tryckte till, så hårt jag kunde och snabbt. POFF så flög en stor grön klump ut ur hans mun.. slemmig och ihopkletad. Nu var tydligen luftvägen fri igen, för Qatay kunde börja andas. Han var väldigt medtagen men hämtade sig tämligen snabbt, och när veterinären dök upp ungefär tio minuter senare så verkade han rätt ok.

                                   Qatay vilar ut efter pärsen

Vi tog in alpackorna i stallet och veterinären gav Mighty "Nils-Einars alpackacocktail", tydligen mycket potent, för han slockande på stört. Rakt ner i halmen. Duktiga veterinären Aja jobbade snabbt och skickligt, och det gick i ett huj att både skära och sy ihop. Sövningen slutade att verka lika snabbt som den började, och direkt efter ingreppet var Mighty på benen, om än något vinglig. Han släpptes ut till de andra, men se då skulle My minsann hämnas och utnyttja det tillfälliga övertaget. Så han började hoppa på Mighty istället! Icke sa Nicke, och stängde in Mighty och Qatay i boxen, och My fick stå utanför och vänta.

                                      Instängda gossar vilar ut

                                      My väntar otåligt utanför : "Vad gör ni därinne?"

Efter några timmar fick de komma ut, och allt verkade rätt ok. I morse var de precis som vanligt, och matte kunde andas ut...

                               Mighty har blivit en HEN. Men lika söt ändå...

 

Kicki

5 oktober 2012 21:45

ja fy vilken ruggig upplevelse med Qatay! Kanske ide att ge dem hackad lusern ist för pellets? eller blötlägga det gosigt =) uscha! var stolt över att du hade sådan sinnesnärvaro och var så rådig att du kunde hjälpa honom! Kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Ubitt

6 oktober 2012 08:31

Hackad lusernstrå har varit en tanke hos mig.. eller helt enkelt bara ge dem en och annan luzernpellets som godis, inte i skål... Blötlagda ser de ju så grötiga ut, undrar om de äter det då? (kan ju prova)

 

Helen

5 oktober 2012 23:37

Vilken fruktansvärd upplevelse, vilken tur att du hade sån sinnesnärvaro och reagerade/agerade precis som man bör i en sån situation.
Hoppas det blir lite lugnare nu när MG blivit lite mindre man :)

http://franminvraavvarlden.blogspot.se

Ubitt

6 oktober 2012 08:30

Han har blivit en HEN, modernt värre....

 

kim

6 oktober 2012 01:17

Åh va bra att du har båda fötterna på jorden och kunde agera så snabbt trots dramatiken!
Qatay har en himla tur att han har dej som matte.

Så jobbigt att de bråkar, hoppas nu av "av-kulning" ;)) lugnar ner dem.

http://varmt.bloggplatsen.se

Ubitt

6 oktober 2012 08:29

Man får krafter nånstans ifrån när det verkligen gäller! Ja, bråk vill vi inte ha. Det tål jag inte! Gnabb kan väl vara ok, men inte regelrätta trakasserier.

 

Kattis

6 oktober 2012 17:28

Jösses, ja, såna dagar tar musten ur en... Jag har hört att det enda som hjälper efter en sån dag är choklad. Fast det måste vara mycket för att ge effekt?
Och jag måste säga att jag kan förstå att My passade på, hehe... Jag gillar ändå lite när den veke kan få stå på sig!

Ubitt

7 oktober 2012 10:32

Ja, jag kan ju också tycka att det inte är mer än rätt att den mobbade får ge igen litet...

Choklad hjälper visst mot alla krämpor!

 

Marie

6 oktober 2012 18:42

Usch, det har vi också varit med om..även om det inte var lika dramatiskt som hos dig. Stoppet vårt sto fick satt alldeles längst ner där halsen börjar. Det är vidrigt att vara med om. Veterinären höll på i 4 timmar innan stoppet gav sig. Men Åsa, på Lycksele Alpackafarm höll på att mista ett sto på exakt samma sättt som du fick vara med om. Men hon lyckades också få bort det..men det hängde på sekunder. Man blir skakis efter en sådan upplevelse. Måste höja dig till skyarna för att du agerade så snabbt! Bra jobbat!

http://www.alpacka.nu

Ubitt

7 oktober 2012 10:33

Skakis sa Bull, men som tur var först efteråt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trots att jag sagt tack och farväl så vill jag berätta att flyttbestyren framskrider framgångsrikt. Tack för alla era varma kommentarer!   Häromdagen var jag på besök till Karin och fick träffa nytillskottet i alpackahagen, det ljuvliga lilla s...

Nu var det länge sedan jag sågs här, och det är dags att avsluta bloggandet. För ett år sedan såg det helt annorlunda ut. Mighty Quinn hade just anlänt och snabbt kommit in i den lilla flocken av alpackaprinsar...   Vackra Tamya verkade ha t...

Igår for mina prinsar. Efter att ha gråtit hos dem i fållan, My stod så stilla och lät mina tårar fukta hans ulliga hals,  ja alla pojkarna förstod förstås att något ovanligt var å färde, så var det dags.   Motvilligt lät de sig lastas och åkte ...

Igår fixade Qatay och Mighty fint påskpynt i ullen..    När jag kommenterade det, såg Qatay så här fräck ut!   ...

  - tar snön och kylan med jämnmod. Så länge man har foder, tempererat vatten i Thermobaren och mattes kärleksfulla omsorg, så är livet gott                         Följer alltid med matte runt i hagen                           Studie av...