Jag blev litet full i skratt över Helens inlägg om att "slopa offerkoftan" - men egentligen är det ju ingenting lustigt alls med det. Alldeles för många av oss ikläder sig ibland rollen som offer och drabbad, av allt från att man känner sig övergiven och ensam till tåskav och kränkthet över någon påhittad oförrätt... (Nu menar jag ju förstås inte att ALLT folk säger är påhittat och att det inte finns några orättvisor här i livet, men...)  I alla fall var Helens inlägg mycket klokt och läsvärt.

Jag har väl själv ibland varit på god väg att hänga på mig den där koftan, men se då har jag blivit ordentligt satt på plats av en suverän mailkompis jag har turen att ha! Hon är klok som få och har också förmågan att skriva precis rätt ord vid rätt tidpunkt, ord som inte sårar men som får mig att tänka efter och tänka om.  Tack Berit för att Du finns!

Ett fång rosor till dig!

Så står det om man vill göra ett inlägg på en Blogspot-blogg. Så följer en ramsa med några ihopkastade bokstäver som man skall fylla i en ruta. För att bevisa att man inte är en robot!

När jag hade lämnat en Blogspotkommentar i morse, började jag fundera litet. Hur kan jag egentligen VETA att jag inte är en robot? Att inte vi alla som kallar oss människor egentligen är nåt slags artificiella intelligenser som befolkar jorden? Intelligenta förresten...?

Kanske kan det förklara varför hela världen tycks gå åt helvete? För vore vi alla människor med empati för allt som lever, då skulle vi väl inte låta allt vara som det är?

- är väl vad vi alla behöver just nu???

I Norrtälje finns världens finaste hundcafé! Rymligt men trivsamt, hemmakänsla. Theo stortrivs där. Kul med nya bekantskaper. Man kan handla gratis vid disken också, om man ber fint så kommer Yvonne med nåt godis....

Även cafédottern Tove ägnar sig åt att skämma bort cafébesökarna!

Här ser vi en bild från ett antal år tillbaka. Bäste Reykurgossen (islandshäst) tillsammans med duktiga matte Vivi-Ann. Inkörd och klar. Att åka bakom en häst man kört in själv ger en obetalbar känsla!  Reykur är en fantastisk körhäst och drar både bröllopspar och vardagsvagnar med samma goda humör. Vivi-Ann, ja hon är min allra käraste vän, sedan många många år.

En finvagn kommer lastad med barnbarn!

                                          Lugn körtur i de vackra omgivningarna

Den här vackre unge alpackagossen heter Al Pacino och bor på Österlen hos Österlens Alpacka. Han har med stor förtjusning börjat träna på att spela fotboll!

Jag tror att min Qatay har bidragit med inspiration där, för Al Pacinos matte Ann-Marie var på besök här i höstas och fick se Qatay visa upp sina talanger....  Jag tycker också att det enastående och mycket rörande att en uppfödare med ett hundratal djur har sånt intresse och vill lägga ner tid på att träna med klicker, som är både tidsödande och tålamodsprövande! Heder åt Dig, Ann-Mari!

"Skruva den som Beckham, en barnlek...."      foton: Ann-Marie Santesson-Gerber

Kanske kan Al Pacino och Qatay bilda stommen till det kommande alpackalandslaget i fotboll?

Här är urgullige valpen Pepi, av rasen Affenpincher!

Maken till röriga sidor! Usch!

Plötsligt får jag massor av konstiga mail.. usch!

- så jag lämnar detta FB efter en ytterst kort provtid. *Tacka vet jag bloggen!

Så du som vill hålla kontakt med mig, nu är det mail och blogg som gäller, enbart!