Direktlänk till inlägg 8 juli 2012
Marie skrev häromsistens i sin kommentar att gränsen mellan djurvän och djurplågare är hårfin. Jag kan inte annat än hålla med! SÅ många människor låter sina djur plågas av sjukdom och skador alltför länge, för att de inte vill skiljas från sina älsklingar och inte riktigt vågar eller vill ta det svåraste beslutet av alla....
Naturligtvis avlivar man inte sitt djur i första taget, man gör ju ALLT för att det ska bli bra. Men om det visar sig omöjligt att bota och djuret mår dåligt, då tycker jag att det är ens ansvar och skyldighet att se till att avsluta lidandet, och att göra det på bästa sätt för djuret. Känner man sitt djur väl, så ser man när det är dags, djuret visar det tydligt.
Den här rosen är till oss alla som mist sina kära djur under senaste tiden. De vet hur högt älskade de var!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 | 5 | 6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
29 | |||
30 |
31 |
||||||||
|