Min vackre grå alpackapojke Tamya är borta. Hans förskräckliga sår på fötterna flammade upp igen, och denna gång hjälpte inte mirakelkuren. Han blev argsint för att han hade ont, isolerade sig och förlorade massor av vikt på bara en vecka. I samråd med min veterinär beslutade jag att det nu var dags att avsluta hans lidande. Han fick somna in i stillhet i sin trygga hemmiljö, jag vyssjade honom till sömns och det kunde inte blivit lugnare än så. Ett STORT tack och kramar till min fantastiska veterinär Matilda Gustavsson, och likaledes till min snälle och trygge granne Peter som ställde upp och hjälpte till!

De andra tre prinsarna är lugna och sansade, de visste förstås hur det var fatt och Tamyas tillstånd hade påverkat dem alla under senaste tiden. Sorgen är stor, men jag vet nu att du slipper alla plågor, du har varit så tapper under hela 2011 under alla dessa behandlingar jag utsatt dig för.

Kvartetten blev en trio igen.