Jag har alltid tyckt att det varit svårt att sälja djur. Förr i tiden hade jag uppfödning av raskaniner (Stora Silver, Bourgogne, Dvärgsiameser) och för varje kaninunge som hämtades led jag stora kval, hur bra köparna än verkade vara.

När jag i natt tänkte efter, så har jag faktiskt sålt SEX stycken hästar, helt otroligt. Det började 1982 med nordsvenska Moas fölunge, Syningetösen. Redan vid betäckningen hade vi bestämt att vi inte skulle kunna ha kvar fölet, så då var jag inställd på det. Det gick lättare än jag trodde. Senare blev det komplikationer och vi köpte tillbaka henne, men hon fick slutligen ett gott hem och ett mycket gott liv på en liten gård som älskad familjehäst.

År 2003 sålde jag shettisen Spöket, som tydligt visat att han gillade barnaktiviteter mer än allt annat, och då jag köpte underbare Sveipur (islänning)  fick Spöket börja en ny (och ff framgångsrik) karriär som ridskoleponny på Syninge Ridskola. Hos Marika har han fått ett toppenliv och det ångrar jag inte en sekund.  Här på fotot tillsammans med kompisen Vhiskur (islänning) hemma hos mig.  

Min hälsa och Sveipurs behov av kontinuerligt men omväxlande arbete, gjorde att jag 2007 sålde honom efter stor vånda och mycket velande hit och dit.  Här rider jag honom  (foto Vivi Brönning)

 - och här uppträder han som ett riktigt skogsrå i vår lilla aspdunge

Jag ville verkligen att han skulle hamna i rätta händer, och mer rätt än hos Gitte kunde han inte hamna! Idag har han det mest underbara och omväxlande liv man kan tänka sig ( se Nissebus´blogg i listan)

Det var TRE hästar det!

Som sällskap till min kvarvarande islänning Vhiskur köpte jag det fantastiska welsh mountainstoet Exzentrik´s Nyponros när hon bara var ett föl. Tyvärr var Vhiskur mycket elak mot den lilla, och blev därmed förvisad över vintern till Syningestallet.   

Jag köpte  därför hastigt och lustigt tvååriga welsh mountainstoet Mälby´s Cinnamon som sällskap till Nyponros.

Nyponros var vacker som en dag och plockade hem utmärkelser i alla utställningar vi deltog i...

Här har hon fått guld och BIR på en utställning Vätö.

Cinnamon var en underbar och godmodig liten ponny, också hon vacker som en dag. Här i stallet.

- och här vid treårstestet i Riala.. väl visad av Marika Teinert.

För att allt inte är så enkelt, blev Cinnamon och Nyponros väldigt osams, och det ville inte ge sig. Bråk och slagsmål mest hela tiden.... det gick bara inte.

Jag fick kontakt med welsh mountainuppfödaren Joanna på Stuteri Nemo, och vi bytte så att hon fick Cinnamon som avelssto och jag fick ettåringen Meya. Tanken var att Nyponros skulle komma bättre överens med en yngre kompis i hagen...  och det funkade också väl!    Meya nykommen..

-och här är de båda i hagen  vårvintern 2009.

Meya var också hon otroligt vacker och gick etta bland ettårsstona vid Riksutställningen 2009..

De båda små stona var mycket livliga, och kom rusande så fort de såg mig. De var alltid redo för nya kul aktiviteter, men min trasiga kropp sade stopp, det är heller inte så lätt att jobba små energiexploderande ponnyflickor på egen hand.

Eftersom både var så fina och guldbelönade, beslutade jag mig, som vanligt med stor vånda, att låta dem få nya hem och verka i aveln eller som ridponnier . Det kändes som ett slöseri att låta dem damma igen i min hage, och jag fick ständigt dåligt samvete av att se dem och deras arbetsvilja. Sagt och gjort.

Nyponros såldes till Joanna i Halland, och har fått föl där. Meya såldes till Norge, tänkt för en framtida karriär inom utställning och avel, men förolyckades sorgligt nog i hagen.

Vhiskur fick trevligt sällskap av Marikas russto Celina under sin sista tid

-och i juni 2010 fick han somna in, efter fyra år av olika behandlingar och hagvila, där inget hjälpte mot hans smärtor i bakbenen. Mina hagar stod tomma, men efter ett tag kom alpackaprinsarna, och resten vet ni!

 

Kattis

11 september 2012 08:46

Oj, vilken häst- och livsresa! Vilka fantastiska proffshästar du haft! Och du är fantastisk på att få fram uttryck i dina bilder...
Jo, det där med en kropp som inte hänger med känner jag igen. Än så länge går det, tack och lov. För mig är mina djur livslusten och som luften jag andas. Min bättre hälft förstår det, tack och lov, och förstärker där jag inte längre kan.

Ubitt

11 september 2012 12:01

Vad härligt att få hjälp att orka med. Det får jag med, i mångt och mycket, men med hästarna kunde jag inte räkna med min gubbe, som är litet hästrädd. Med alpackorna går det bättre! Och för mig är de så mycket lättsköttare....

 

Kim

12 september 2012 11:57

Både roligt och ledsamt att få ta del av dina hästars historia...
Så vackra alla hästarna är/var!

En klar tröst när man vet att de fått det bra i sina nya hem.
Men det finns alltid en tagg kvar i hjärtat trots det...
Älskar Welsh, så vackra!!
Min första häst var en korsning med Welsh och Fjordhäst, stark och vacker var hon <3

http://varmt.bloggplatsen.se

Ubitt

12 september 2012 12:24

Ja, taggen finns där alltid.... men också tacksamhet över att ha fått lära känna dessa underbara varelser...

 

Ann-Britt

16 september 2012 11:46

No är det förenat med vånda att sälja. De som verkade så bra kan bli en katstrof ibland. Men jag tror vi hittat rätt ägare till en av våra nu. Vi får väl se om någon timma :-)

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Ubitt

16 september 2012 18:21

Håller tummarna för att det gick bra!

 

Ann-Britt

17 september 2012 12:29

Det gick nog bra...

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Ubitt

18 september 2012 07:42

Tveksam?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trots att jag sagt tack och farväl så vill jag berätta att flyttbestyren framskrider framgångsrikt. Tack för alla era varma kommentarer!   Häromdagen var jag på besök till Karin och fick träffa nytillskottet i alpackahagen, det ljuvliga lilla s...

Nu var det länge sedan jag sågs här, och det är dags att avsluta bloggandet. För ett år sedan såg det helt annorlunda ut. Mighty Quinn hade just anlänt och snabbt kommit in i den lilla flocken av alpackaprinsar...   Vackra Tamya verkade ha t...

Igår for mina prinsar. Efter att ha gråtit hos dem i fållan, My stod så stilla och lät mina tårar fukta hans ulliga hals,  ja alla pojkarna förstod förstås att något ovanligt var å färde, så var det dags.   Motvilligt lät de sig lastas och åkte ...

Igår fixade Qatay och Mighty fint påskpynt i ullen..    När jag kommenterade det, såg Qatay så här fräck ut!   ...

  - tar snön och kylan med jämnmod. Så länge man har foder, tempererat vatten i Thermobaren och mattes kärleksfulla omsorg, så är livet gott                         Följer alltid med matte runt i hagen                           Studie av...