Har gjort mina försök att gå in på det där mediet. Brrr...  *me not like*

För det första så är det vansinnigt rörigt. Massor med ointressant brus. Och jag vill väl inte ha 200 "vänner" som jag inte ens vet vilka de är?

Rörigt, sa Bull.

Kanske är det bara jag som är trög i roten och inte förstår finessen.

Men

-jag vill ha STORA foton, inte såna där pluttar!

Därför föredrar jag bloggen

och RENA texter, därför föredrar jag bloggen

Så du som tittar in här och vanligtvis håller till på FB, det är lika lätt att slänga in en kommentar här som där!

Ska det vara mer personligt, prova med mail. Or the phone. Eller varför inte öga mot öga?

Det verkar som om det personliga mötet är omodernt idag, när alla sitter klistrade vid sin dator eller sin Aj-fån?

Var möts vi?

Man kan inte tro att detta är ett älskande par - men det är det!  Det är så här det ser ut när de leker! Men aldrig att de gör varandra illa eller ens piper...

Det märks att hunden är en släkting till vargen, eller hur?

LYCKAN för en liten hund är att få springa över ängarna...

- och att tillsammans med sina kompisar hitta nya spännande dofter i vårsolen...

Det  är VÅR!

Det är inte så ofta nuförtiden som jag får känna mig nöjd med mina prestationer. Men igår klippte jag lille hund och får konstatera att jag blev mycket nöjd med mitt verk! Jag fick precis till linjerna jag ville ha... så här blev det:

Sssssssssssssssss....

Vilken uppvaktning! Tack bästaste jaktlabbepojken Zack och matte Vivi som tog bilden!

Igår kom Helen ("Från min vrå i världen") på besök med sin söta dotter Linn. De var litet nyfikna på alpackapojkarna. Nyfikenheten var besvarad, så nära brukar de inte komma främmande som de gjorde igår. På direkten!

Lilla Linn var hur cool som helst, fick försiktigt känna på My´s vita ull, och My snusade och pussade på henne, klart fascinerad. En sån liten människa, tycktes han säga. Qatay var som vanligt på, medan Tamya visade sitt ointresse genom att stå och titta bort och inte låtsas om oss. Man kan verkligen snacka om tre olika personligheter här!

Qatay älskar att visa upp sig, och sparkade och kastade sina bollar i utbyte mot luzernpellets. Jag hade ingen kamera med, så det bidde inga bilder. Men du kan se några foton och läsa om Helens positiva upplevelse av alpackorna på hennes blogg, länkad här t v nedan.

Att få besök är jättenyttigt för alpackorna, för 99% av tiden umgås de ju bara med mig. Sådana här trevliga besök är mycket välkomna tillbaka, kanske för en alpackapromenad?