Prinsarna är klippta och har bara kvar en bråkdel av volymen de hade....  och till min stora glädje gick klippet snabbt och smärtfritt och alla var hur duktiga som helst! 

Alla fyra är förundrade över "den nya looken"...

Jag håller på och stalltränar mina alpackor. Låter kanske litet konstigt, de HAR ju ett stall, men jag har aldrig någonsin stängt in dem, de har alltid haft fritt val om de vill vara ute eller inne. Men inför hotande regnväder och klippning på gång så måste de kunna stängas in i stallet för att inte bli blöta.

Vi tränar en kort stund varje dag. Det går finfint, ingen panik utbryter. (Alpackor är, om du inte visste det, ganska ängsliga djur, känsliga för förändringar) Nu är de ju hemtama i sitt stall, så på så vis är det inget nytt. Bara det att jag stängde dörrarna! Lugnast var nye coole killen Mighty Quinn. Han började tugga hö direkt, och de andra följde hans exempel.

                                         "Det här var väl inte så konstigt?"

Även de andra prinsarna tog det instängda läget med stort lugn. Skönt för en orolig matte....

                                        "Tittut, här fanns ju ett fönster!"

                                   Alla fyra med på bild (Qatay upptagen med höet)

Älsklingsgossen My måste alltid ha koll på var matte kan befinna sig..... även om det är utanför dörren

Med vädergudarna välvilligt inställda och en sagolik brasa firades valborg här i goda grannars lag...

Våra gubbs diskuterade sina respektive trädgårdstraktorers antal hästkrafter och kapacitet, och ja - det bar sig inte sämre än att det utmanades "upp till bevis!" och traktorracet var ett faktum....

Här laddar man inför starten...

- men en tjuvstart gjorde att Peter såg uppgiven ut...

Startern Johan får till ordning i leden..

och här är de så iväg!

Mycket brummande och ett skumpigt upplopp över åkern.. Johan coachar alla...   Ingvar stolt som en tupp, först i mål. den gamla Jonsereden gjorde vad den skulle!

Fotona är tagna av den suveräna fotografen Madeleine Landley! Kolla hennes hemsida, där har hon också supermumsiga recept med fina bilder....   http://www.landley.se/?p=358

Introduktionen går framåt med stormsteg! Mighty Quinn kliver hemtamt in i stallet, följer med mig om jag kallar honom och är allmänt lugn och trivsam. Qatay kan sin vana trogen inte låta bli att retas, men det tar MQ med upphöjt lugn.

                                    Qatay: "matte, du vet väl att JAG är nr 1?  Me me me......."

                                    Gulligt litet alpackaöra, som en fågelfjäder...

                                                  
"Matte, du kommer väl tillbaka snart?"

Det är få saker här i livet som är så mjukt och gosigt som en alpackamule...

Överläppen på en alpacka är kluven, vilket gör den ytterst rörlig och känslig....

Fyra runda alpackarumpor är minsann inte fy skam...

Givetvis måste det testas litet vem som är högst i rang...  både Qatay och Tamya gav sig på Mighty Quinn med spottloskor.. som inte är spott egentligen, utan äcklig magsaft... mest äcklad blir alpackan som spottat... Men MQ var rätt oberörd av det hela..  han är gjord av tåligare virke än så, och spottade inte tillbaka. Tji fick dom!

(det ser ut som om underkäken är lös när de har spottat, det beror som sagt på att magsaften smakar äckelpäckel!)

                           "Äääääääääääääää, vad det smakar illa i munnen!!!"

                                               "Kan inte nån ta bort den här smaken?"

Till mattes stora glädje har försiktige och ibland något mobbade (av busungen Qatay) My blivit bästa kompis med Mighty Quinn..

        Här en första försiktig hälsning...

                                             Theo med grannkatten Truls

                    Mighty Quinn bekantar sig med Lille Hund - på håll så här i början...