Det är minsann ingen brist på bete här! Prinsarna har ett eget Kungarike!

Här betar de i snygg uppställning, på fotografens uppmaning (lättlärda killar, och lydiga)

Ville du nåt, matte??  Tamya och My är för upptagna med att beta för att bry sig...

Brorsonen Felix Block tar studenten idag. Grattis från faster Ubitt! Fotot är från 2009..

- när jag skriver om Sveipur. Jag älskar mina alpackaprinsar, men jag saknar mina hästar och ridningen så mycket! Nu är det drygt två år sedan min vackra isprinsessa Meya flyttade till Norge, där hon sorgligt nog förolyckades i hagen.

Allra vackraste Exzentrics Nyponros framlever såvitt jag vet sina dagar som lycklig fölmamma i södra Sverige

En alldeles speciell häst var min islandshäst Vhiskur, så skygg och känslig när han kom, och med åren alltmer tillitsfull. Nu är det två år sedan han for till Körsbärsdalen, och jag saknar honom varje dag! Inte minst våra skogsturer, så härliga tillsammans med denna positiva, samarbetsvilliga häst, frustandes och med en vilja framåt.

Att gå över presenningar var ingen match för Vhiskur, trots att han i början inte ens ville gå i närheten...

Att tänka på vår sista dag tillsammans framkallar alltid  en fors av tårar. Tangentbordet översvämmas.   

"Min" Sveipur, som numera är Gittes Sveipur, har fått ett utomordentligt härligt liv... på ljuvliga Mälaröarna. Hans dagar är omväxlande med långritter, Luciatåg (ja, bara i december förstås!), terränghoppning, tölttävlingar, badning och inte minst MYCKET SKÖN TID I HAGEN MED KOMPISARNA! Fotona har jag lånat av Gitte, osäker på vilka som är fotograferna..    misstänker GR?

Samma långa vackra man än idag...

Vem trodde att Sveipur skulle gå i sjön frivilligt? Varje dike var ju en utmaning förr i tiden! 

- och vem trodde nånsin att han skulle hoppa över BÅTAR?

Jag blev litet full i skratt när jag läste att Gitte hade vissa svårigheter med gossen vid Husbyöhns veterinärbesiktning... han verkar alltid tro att en främling som vill peta på honom ska OPERERA eller GE SPRUTA eller nåt annat hemskt. Jag har ingen aning varifrån han fått dessa fobier, men jag jobbade rätt mycket för att få honom att komma över dem (utan större framgång, tydligen)

SÅN TUR att han är underbar i så många andra avseenden!

Dags för nytt nerklippt bete.. full fart på prinsarna när de kollade in det nya området!

Alpackor gillar bättre ett lågt bete än ett förvuxet (som väl de flesta andra gräsätare)

                                             Tre raceralpackor

                                                  
           Mighty Quinn i full fart

                           Sedan blev det litet tumult och brottning efter all upphetsning..

 Än slank de hit och än............  (ordningen var snart återställd) Kolla in Tamyas stränga blick!

Mina bloggpolare:

Jag har varit jättedålig på att kommentera era bloggar den senaste tiden, so sorry!

Jag ska bättra mig!

Prinsarna njuter i solskenet bakom stallet...

Hej matte, är DU där?

Lästa häromveckan i lokalblaskan en artikel om varghatet. Vi har ju ev kvar en spillra av en vargflock i området. En jägare uttalade sig och ondgjorde sig över att vargarna levde på rätt mycket rådjur och älg. "Det är ju vår rätt att få jaga - vad ska vi annars äta?"

Dah!

Varför inte grönsaker eller GRÖT?

I ett program på dumburken om en amerikansk domstol hade en 72-årig man stämt sin fd arbetgivare för att han blivit uppsagd... Den sympatiske arbetsgivaren förklarade att han tagit hänsyn till att 72-åringen (!) hade en bra pension och ett lånefritt hus och hade istället låtit yngre personer med huslån och småbarn fått ha kvar jobbet, då han blivit tvungen att skära ner på verksamheten.

72-åringen: "VAD ska jag göra nu då på dagarna?"

Dah!

Varför inte skaffa en HOBBY?

ridå