Har du någon gång tänkt på hur det känns för en fisk att bli upphissad ur vattnet med en krok i munnen? Att slängas in i båten eller upp på land för att långsamt kvävas ihjäl?

Som liten fiskade jag, som de flesta andra därute i Stockholms skärgård. Men vid ett tillfälle, jag var väl runt 20, drog jag upp en fisk som skrek. Ja, den skrek! Det var förmodligen nånting med luft i gälarna, men det lät precis som ett djur i nöd. Vilket det ju också var. Det chockade mig, och fick mig att verkligen tänka efter. Skulle människor fortsätta att fiska på ett sånt grymt sätt, om fiskarna skrek och kved? Förmodligen inte, man skulle i alla fall ha ihjäl dem snabbt för att slippa höra....

Jag blir alltid väldigt illa till mods när jag ser att man inte bryr sig, utan låter fiskarna självdö. Eftersom jag på 70-talet hade ett flertal akvarier med många olika fisksorter, så vet jag att fiskar också har sina egna personligheter. Titta bara på Ann-Louises fiskblogg!

Foto: Ann-Louise Ryrvik

Så nästa gång DU fiskar, se till att ge dina offer en respektfull och snabb död!

I en stund av förvirring signade jag in på facebook. Ångrar mig nu. Det är bara rörigt på det där stället, och jag har känslan av att det dessutom slöar ner min dator. Och så har jag börjat få konstiga mail från alla håll och kanter om att ge bidrag hit och dit... vill alltså gå ur. Men trots att jag letat överallt under alla rubriker så finns det ingen information hur man avslutar sitt FB-konto. Nån som vet?

"Desperat"

2007 byggde vi ett lusthus av rent, obehandlat trä. Det var helt torrt när det kom och låg dessutom över en månad i sommarhettan inomhus. Träet fick inte en droppe vatten på sig innan målningen, vilken skedde med dyraste lasyren från Beckers. Vi var ju rädda om den här dyrgripen! Lasyren var vattenbaserad, och det skulle vara så bra, så bra (sa försäljaren i färgfackhandeln)

Redan ett år efter började fasaden att mögla innanför den målade lasyren! Fult fult. Så här såg det ut:

Vi klagade hos färghandeln som kom och tittade flera ggr, och hade allsköns idéer om varför träet blev så där. Man sade också att man numera rekommenderade en förbehandling med mögelmedel. Så mycket för det giftfria, vattenbaserade alternativet!

Förra året, 2010, tröttnade vi på det alltmer svartnande lusthuset och fick ta till en grundlig ombehandling. Först nedslipning av träet (jobbigt, timret var rundat) runt hela, sedan tvätt med prick-bort, sedan tvätt med Klorin, sedan sköljning och torkning och därefter på med Ö o B´s  naftebaserade lasyr, som kostade en femtedel av vad Beckers lasyren hade kostat!   Resultatet blev hur fint som helst. NU, ett år efteråt, ser det ut så här!

Slutsatserna kan ni ju dra själva. Billigt är inte alltid sämst!