Jag har sedan maj månad 2011 kämpat med fotsår på gråe Tamya. Har inte kunnat skriva om det här på bloggen, för det var varit för jobbigt. Såren har kommit och gått, med svullnad och ibland vätskande, blödande öppna sår. Jag har med hjälp av Kamelhälsovården, egen veterinär och otaliga kunniga alpackauppfödare provat precis ALLT utan större framgång. Antibiotikasalva, mitesbekämpning, penicillinkur, salva mot svamp, ljumma fotbad, zinkpasta, cortisonspray... you name it, vi har provat det!

Det har inte spelat någon roll om det varit torrt eller blött, kallt eller varmt, såren har återkommit med ojämna mellanrum och till synes utan anledning. Tvärtom har de reagerat negativt på antibiotikabehandling och blivit än värre. Vid årsskiftet var jag på väg att ge upp, för även om prinsen aldrig visat hälta eller smärta så kan man bara inte ha ett djur som går omkring med sådana fötter!  När jag var nära att boka in avlivning, fick jag ett råd av ängeln Emily: prova fotbad med Virkon! (Hon har jobbat med i stort sett alla sorters djur, inklusive får och getter)

Här är Emily med sin vackre godkände fjordhingst Gandalf 268:

När det blev några plusgrader i januari totade jag ihop ett fotbad och lät Tamya bada några minuter med varje fotpar. Till min oerhörda förvåning började fotsåren att dra ihop sig redan dagen efter!   Jag vågar ju inte riktigt  tro på att det här ska hålla i sig, varje dag kikar jag med bävan på hur fötterna ska se ut, men det ser bra ut. Tänk, där har jag lagt ner tusentals kronor på alla receptbelagda medikamenter, och så gick det att köpa pulver för några hundralappar på Granngården! Jag jublar och vågar hoppas på en framtid för min vackre prins, och min tacksamhet mot Emily är enorm. TACK EMILY!

Igår plockade jag fram både alpackafotbollen och kameran, och energiske träningsfreaken Qatay blev överlycklig! Varje morgon tar jag ner en hink ljummet vatten till prinsarna, de har visserligen sin Thermobar med tempererat vatten (mellan +8 till +11 grader) men speciellt Qatay vill gärna ha 20-gradigt nu när det är så kallt.

Sen bar det av med fotbollsträning. Numera behöver jag bara släppa bollen och säga "boll" så sparkar Qatay av hjärtans lust! Jag hade svårt att hänga med med min kamera! Men här kommer några stilstudier:

Lätt dribbling med vänsterfoten

Utspark mot My!

Och så en riktigt hög högerspark! Tamya vänder demonstrativt baken till!

My och Tamya visar intresse för bollen, men gör hittills bara "Touch" med den

Och efter Qatays uppvisning av den högre skolan blev My så trött att han lade sig i vilohörnan och pustade ut...

Där har solen smält bort snön och det är skönt att pusta ut !

NÄR får jag spela fotboll igen???  undrar Qatay

- är väl vad vi alla behöver just nu???

Tänk vad vänliga människor det finns! Goda vännen Hermine spann garn av prinsarnas ull, och fantastiska Ulla E stickade både väst, mössa och handledsvärmare till mig! Så här fint blev det:

Jag tog på mig grejerna och gick ner för att visa prinsarna...

" Vad i herrans namn är det som hänger där på stolpen?" undrar de...

"Det här vill vi nog inte vara med om, en alpackasmåtting på mattes huvud?"

" Kom så drar vi, killar!"    - och alla tre försvann som kanonkulor runt hörnet!

Häromdagen hördes ett fruktansvärt vrål bakom stallet där jag höll på och mocka åt pojkarna. Sprang runt för att titta vad det var, och såg en räv, kanske var det två, eller en hare som var i livsfara?

Plötsligt for mina alpackaprinsar iväg som skållade troll och började jaga räven som råkat komma in i hagen (rävar slinker lätt genom fårstaketets rutor) Av ren slump hade jag med kameran och hann ta en serie, så att ni kan se att det är sant: Bytesdjuren jagar rovdjuret!!!

Här börjar jakten!

Killarna ökar takten - full speed!

- och här har den förskräckta räven slunkit ut genom fårstaketet och kilar iväg längs stigen....

- är en fråga som jag ofta får nu. I natt hade vi neråt minus 25.  "Jodå, de klarar den bra! De kommer ju ursprungligen från Andernas bergstrakter, där det säkert kan gå ned mot minus 40...")

Det viktiga är förstås att de har FRI TILLGÅNG på högklassigt hö! Och en mjuk bädd som är skyddad för vädret, att ligga på. Sen kan de ändå välja att ibland ligga ute i snön, som på bilden. Deras ull är fantastiskt varm och skyddar dem.

Mina pojkar har sin Thermobar, där vattnet hålls på minst 7-8 plus, oavsett omgivningens temperatur. Men de älskar ändå när jag tar ner en hink med ljummet vatten (20-25 grader) - då trängs de för att dricka. Och vad gör man inte för sina älsklingskameler!

För er som kanske undrar vart alpackorna tog vägen i bloggen?

De har huvudena i hinkarna!

(Tamya också, men han är utanför bilden)