Till mattes stora glädje har försiktige och ibland något mobbade (av busungen Qatay) My blivit bästa kompis med Mighty Quinn..

        Här en första försiktig hälsning...

forts fr föregående inlägg..

-nämligen den kille som skulle bli min fjärde alpackaprins, Österlens Alpackas Mighty Quinn! Här är han tillsammans med polaren Al Pacino

Varför i hela världen ska hon skaffa en fjärde alpacka, kanske du undrar? Jo, för den ende som är bekväm med att promenera ensam med mig är Qatay, de båda andra vill gärna ha sällskap av en kompis. Och att lämna en alpacka ensam i hagen är otänkbart! Att gå med tre har jag provat, men det kan bli litet roddigt när grimskaften kommer över ryggarna och trasslar in sig. Med fyra killar kan jag ta ut två och två. Suveränt.

Och efter långt letande och velande hade jag alltså bestämt mig för den här gossen. Fuxig, med stolt uppsyn. Jag var helt pirrig igår, och visserligen såg jag massor av alpackor på utställningen, men har ingen aning om resultat osv. Dock vet jag att Mighty Quinns uppfödare, Ann-Marie och Paul, rönte stora framgångar, bl a vann deras hingst Sir Lancelot Superior Champion, det högsta man kan vinna. GRATTIS!

Jag beslöt att åka hem rätt tidigt, lång färd, och det var viktigt att komma hem medan det var någorlunda ljust för att kunna introducera Mighty Quinn. Ann-Marie räckte över grimskaftet till mig i boxen, han gick med mig ut, lämnade sina kompisar, gick ut ur ridhuset, rakt in i transporten, där han lade sig tillrätta och låg ända tills vi kom hem (alpackor vill resa liggande, kloka djur)

Mina tre prinsar gjorde stora ögon när de fick se den nye killen. Man nosade och det var hur lugnt som helst. All min oro blåste bort när jag såg hur cool Mighty Q var...

Precis som jag innerst hade önskat blev My och Mighty Q kompisar direkt. My är ju född i Skåne, kanske kunde de kommunicera på skånska?

Mighty Q kollade in omgivningarna och invigde genast den etablerade toaletten. Duktig pojke!

Trion blev omedelbums en kvartett!

Maken till välhanterad, väberest, cool och vänlig och dessutom sagolikt VACKER alpacka har jag aldrig skådat! Ett stort tack till Ann-Marie och Paul för att fick köpa den här superprinsen!!!!!!!!!!!!!

Igår var jag på alpackautställning i Jönköping. Det vimlade av vackra alpackor,över hundra djur i olika färger, unga och gamla utställare...

Här ettåriga Nybo G64 Tea...

- och i sin box väntade bl a Toresäters Tiberia och Toresäters Pilatus på sin tur. De är också ett år, färgen kallas fawn.

Österlens Alpackas Corazon Jr.. också han ettåring

- och två skönheter från Kusipacha Alpacka, tyvärr har jag inte namnen

MEN - jag hade trots alla vackra alpackor bara ögon för en.....         

Idag fick jag besök av söta lilla Linn med mamma Helen, Linn poserade med Tamya i grimma.

Se så lika de står med fossingarna, båda två!  De båda andra prinsarna var nyfikna och ville vara med förstås...

Linn har trots ringa storlek och ålder ett suveränt lugnt sätt med de rätt svårhanterade alpackorna. Alpackor är nyfikna men skygga och vill gärna känna personen som ska hantera dem riktigt ordentligt.. men det här fungerade ju utmärkt!

Tamya blev rätt intresserad av den lilla människan i änden av ledtygeln!

Inga nyheter kan vara goda nyheter. Prinsarna tar det lugnt (som vanligt) och väntar på våren. Ullen växer på dem och det kan vara skönt att ha nu när vintern (nästan) återvänt... brrrrrrrrrrr....

                                                  
                     Coola killar

Sötaste My gillar när matte klappar, jag får t o m massera hans öron. Kan ni som har mer tillgängliga djur gissa vilken otrolig känsla det är när man får röra vid en alpacka då den är fri och kan välja själv, och väljer DIG?

Alpackapromenad på ljuvlig österlensk sandstrand . Ann-Mari Santesson-Gerber fotograferade. Maria vägledde alpackorna. Ser ni den store fuxige killen till höger?

Så här ser han ut i närbild. Snygg kille! Han heter Mighty Quinn. Du som är i mogen ålder, kommer du ihåg låten? "Come on without, come on within, you might seen notin´like the Mighty Quinn!"  (Manfred Mann)

Igår kom Helen ("Från min vrå i världen") på besök med sin söta dotter Linn. De var litet nyfikna på alpackapojkarna. Nyfikenheten var besvarad, så nära brukar de inte komma främmande som de gjorde igår. På direkten!

Lilla Linn var hur cool som helst, fick försiktigt känna på My´s vita ull, och My snusade och pussade på henne, klart fascinerad. En sån liten människa, tycktes han säga. Qatay var som vanligt på, medan Tamya visade sitt ointresse genom att stå och titta bort och inte låtsas om oss. Man kan verkligen snacka om tre olika personligheter här!

Qatay älskar att visa upp sig, och sparkade och kastade sina bollar i utbyte mot luzernpellets. Jag hade ingen kamera med, så det bidde inga bilder. Men du kan se några foton och läsa om Helens positiva upplevelse av alpackorna på hennes blogg, länkad här t v nedan.

Att få besök är jättenyttigt för alpackorna, för 99% av tiden umgås de ju bara med mig. Sådana här trevliga besök är mycket välkomna tillbaka, kanske för en alpackapromenad?

- vilket My här visar med matskål och vattenhink i chica färger