Det finns bilder som etsar sig fast på näthinnan, i själen, bilder som vägrar att blekna och som gör sig påminda om och om igen, speciellt nattetid.
Barnet som skrikande springer på byvägen i Vietnam, halvt uppbränd av napalm...
Hajen i ett naturprogram som fiskarna skar av fenorna på och slängde tillbaka i vattnet, levande...
Mörkhyade storasystern med jätteögon och svältmage, med lilla skelettbebisen i famnen...
Hästarna som låg huller om buller med brutna ben i slakttransporten till sydeuropa
Huvudet på den dammiga vägen, nånstans i Fjärran Östern...
Hästhuvudet i sängen i filmen Gudfadern...
Det röda vattnet där i Danmarksbukten, där man jagat in en flock delfiner och människorna slaktade dem med långa knivar under skratt och skrik...
Och en bild som jag inte såg, men ändå såg när den beskrevs för mig, av den lilla labradorvalpen som krokades fast i munnen och levande användes som fiskbete, med stel och skräckslagen blick...
Så många bilder
Så mycken grymhet
Det är bilder jag inte behöver för att påminnas om att människan är det grymmaste djuret!
Hur jag skäms för att kalla mig människa!
Jag sätter inte in någon bild här
Kattis
17 september 2012 08:45
Tack för att du besparade oss bilderna i bild, även om orden gör sitt. Jag vågade knappt öppna länken när jag såg din rubrik på FB.
De bilderna du skriver om måste jag försöka fösa bort ur mitt medvetande, för att inte fullständigt tappa hoppet om mänskligheten. För utan hopp, då är det ju tvärkört. Jag förnekar inte bildernas (alltså skeendenas) existens, men jag väljer att fokusera på det som kommer EFTER bilderna, nämligen det vi kan göra för att nå FÖRÄNDRING!
Och så samla på pärlorna: som i går natt när en bilist på södra Gotland upptäcker reflexer från en hel mängd kattungar med en höggravid kattmamma som bara ligger mitt på vägen. Han insåg att nåt var fel och vände, samlade ihop hela högen inklusive mamman som ska föda när som helst, letar efter ett närbeläget hus och finner bara ett som varit till salu några månader (i förlängningen så verkar det som att ägarna flyttat och lämnat kvar katterna). Då tog han med sig hela katthögen och tog hem dem till sig och installerade dem i lekstugan. Tack gode gud för såna människor som orkar gå utanför sin bekvämlighetszon och BRY sig! När jag kommer att tänka på bilderna du skrev om, och håller på att övermannas av uppgivenhet inför grymheten, då plockar jag fram vetskapen om sådana som den här bilisten som ett plåster för själen.
Ubitt
17 september 2012 10:35
Ja man kan tacka all världens gudar för att det finns människor med varma hjärtan som tar sig an utsatta och övergivna varelser...
Jag tycker precis som du att det är svårt att se bilder på det jag beskrev, det räcker med att VETA att sånt händer i världen, och att försöka göra sitt för att få en bättre värld... Men ont i själen får man
Kim
17 september 2012 15:32
Det finns så mycket grymhet i världen :((
Jag håller helt och fullt med Kattis...
Undviker att se hemska bilder, höra eller läsa om såna hemskheter.
Jag vet att det sker, men om jag tar in för mycket av det så förmörkar det hela mitt liv.
Men händer något nära mej eller något som jag på nåt sätt kan ändra på eller hjälpa till med så gör jag det.
Och här där det inte alltid finns en bra djurhållning så predikar jag så positivt jag kan om hur bra vi och djuren kan ha det tillsammans.
Ja suck!!!
http://varmt.bloggplatsen.se
Ubitt
18 september 2012 07:41
Att dra sitt strå till stacken räknas!
Helen
17 september 2012 21:34
Jag kan inte annat än att instämma med Kattis kloka inlägg och visst är människan ett grymt odjur men man får trösta sig med att även bland oss finns det varmhjärtade människor som får en att tro på en bättre värld
http://franminvraavvarlden.blogspot.se
Ubitt
18 september 2012 07:40
Ja tur är väl det, annars skulle det inte gå att leva en minut till!
Linnea
5 oktober 2012 10:21
Om det är förändring man strävar efter kan vi ju alla börja med att sluta stötta köttindustrin (eller mejeriindustrin då den är precis likadan)! Folk i allmänhet vet ju att det de bilder du pratar om är oerhört hemska och det som händer dessa djur är FEL! Köttindustrin är minst lika fruktansvärd men ändå blundar man för den :( Nu riktar jag inte detta till dig/de andra som kommenterat då jag inte vet hur ni lever, jag talar bara om människan i allmänhet!
Detta var kanske egentligen inte relevant till inlägget, men jag var bara tvungen att kommentera..
Ubitt
5 oktober 2012 19:40
Heja Linnéa, så bra att du tänkt till och diskuterar människors moral (och dubbelmoral) , jag tycker att du har helt rätt!!! Tänk om alla tänkte till!!!!!!!!!!!