Igår var Theo och jag inne i Stora Staden, fast mest i utkanten, kring Djurgården. Vi träffade kompisen Lena och gick och hälsade på Bonnie på den vackra djurkyrkogården.

Här ligger tusentals djur begravda, allt från hästar till grodor!  Lilla dansk-svenska gårdshunden Bonnie vilar här.

Gravarna varierar från små handgjorda skapelser till riktiga "proffs-gravar..." Nästan överallt låg det små gosedjur och tuggben... Lena och jag grät en stund över alla våra älskade djuränglar..

Theo kollade in många av gravarna.. eller i alla fall leksakerna som låg där...  INTE RÖRA!

För att muntra upp oss gick och fikade vid Etnografiska Museet på Djurgården...

- där Theo poserade med de pampiga lejonen...

 Efter ett tag hade han tagit in hela den spännande omgivningen och betedde sig som en världsvan caféhund!

 

Kattis

6 september 2012 09:09

Så vackert... men jag orkar inte gå på sådana ställen. Sorgen tar sig innanför huden, på nåt vis.

Ubitt

6 september 2012 15:48

För mig också! Skitjobbigt!

 

Viveca

7 september 2012 07:56

Vad fint det var på kyrkogården. Otroligt vilka vänner våra djur är. Våra mindre djur har fått sista vilan i trädgården men undrar hur det blir med de stora? Inget man vill tänka på men den dagen kommer ju.

Fin caféhund! Det är nyttigt att komma till storstan ibland.

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ubitt

7 september 2012 10:05

Nyttigt och så roligt att komma in till stan - när det blir en gång vartannat år!

Ja djurkyrkogården var oerhört vacker - och sorglig. Min kompis berättade om en gammal man som satt vid sin katts grav varje gång hon själv kom dit... och på gravstenen står det att katten gav honom de bästa åren i hans liv.... snyft...

 

Kim

7 september 2012 11:33

Usch jag blir tårögd direkt när jag ser bilderna från kyrkogården.
Men klarade mej utan att tårarna rann, sen läste jag din kommentar om mannen och katten...nu rullar de =(
Ibland känner jag mej för känslig för verkligheten, suck!

Theo var verkligen klädd för en stadspromenad, tjusig!

kram och snyft...

http://varmt.bloggplatsen.se

Ubitt

8 september 2012 09:27

Man blir alltmer tårnupen med åldern, är min erfarenhet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trots att jag sagt tack och farväl så vill jag berätta att flyttbestyren framskrider framgångsrikt. Tack för alla era varma kommentarer!   Häromdagen var jag på besök till Karin och fick träffa nytillskottet i alpackahagen, det ljuvliga lilla s...

Nu var det länge sedan jag sågs här, och det är dags att avsluta bloggandet. För ett år sedan såg det helt annorlunda ut. Mighty Quinn hade just anlänt och snabbt kommit in i den lilla flocken av alpackaprinsar...   Vackra Tamya verkade ha t...

Igår for mina prinsar. Efter att ha gråtit hos dem i fållan, My stod så stilla och lät mina tårar fukta hans ulliga hals,  ja alla pojkarna förstod förstås att något ovanligt var å färde, så var det dags.   Motvilligt lät de sig lastas och åkte ...

Igår fixade Qatay och Mighty fint påskpynt i ullen..    När jag kommenterade det, såg Qatay så här fräck ut!   ...

  - tar snön och kylan med jämnmod. Så länge man har foder, tempererat vatten i Thermobaren och mattes kärleksfulla omsorg, så är livet gott                         Följer alltid med matte runt i hagen                           Studie av...