Jag hade trott att prinsarna skulle bli stirriga och leta efter Tamya när han var borta. Men icke så.

De är djur med stora insikter, och de visste naturligtvis hur det var ställt.

De visste också att han inte fanns mer när jag körde iväg med honom.

De vet.

Så kloka.

Och nu är de lugnare än förut. Tamyas tillstånd gjorde dem förstås alla upprörda.

Nu vet de att han slipper ha ont.

De tröstar mig, mer än något.

Mina pojkar