Varför trivs människor så väl i alpackors sällskap? Jo, för att de alltid ler! Se bara på My här nedan! My är mattes speciella älskling och en riktig solskenshistoria! Honom fick jag litet billigare för att han var relativt skygg. Redan från början fastnade vi två för varandra och har i dag ett mycket kärleksfullt förhållande.

Att de dessutom är väldigt mjuka och respektfulla i sitt sätt, närmar sig nyfiket men försiktigt, gör det hela ännu bättre. Även människor som är hästrädda brukar i regel inte ha några större besvär att gå in hos alpackorna.

Qatay är en tämligen framåt och självmedveten alpacka. Han älskar att beundra sig själv i spegeln. Han är orädd och älskar att träna och gå på promenad... Han är också en riktig hejare på bollspel!

Tamya, min store vackre grå gosse är ledare i trion. Han har liksom alla alpackor en underbar ull och dessutom i  underbara gråa nyanser.

Och lille pudeln Theo, 10 månader, kommer också att figurera på denna blogg!

Stolt och röd travar han elegant runt i gräset, den mest bortskämda hunden i hela världen?