Direktlänk till inlägg 9 januari 2012

Mindfulness i alpackahagen

Av Ubitt - 9 januari 2012 06:18

 

 

För ett och ett halvt år sedan blev jag med alpackor. Det hände egentligen av en ren slump, som så mycket annat som råkar inträffa i våra liv. I augusti damp de tre märkliga djuren ner i min hage. Hummande och storögda vandrade de runt och bekantade sig med sin nya värld. Jag hade läst om detta : ”Det trevliga hummandet som alpackorna ger ifrån sig när de betar gör att man brukar kalla dem Ängarnas Delfiner...” Idag vet jag bättre. En alpacka hummar bara om den är orolig eller undrande. Mina är helt tysta nuförtiden, vilket är ett gott tecken på  trivsel.

 

Folk kom vandrade från när och fjärran för att titta på dem. ”Är det kameler?” ”Lamadjur?” Den allra vanligaste frågan var ”vad har man dem till?” och ”vad gör du med dem?” Det verkar som om man nödvändigtvis måste ha någon slags nytta av alla djur som är större än en hund eller katt. Antingen susar man runt på deras ryggar (som med hästar), eller äter upp dem (som med de flesta andra djur). Men alpackorna framkallar inte dåligt samvete för att man inte ”arbetar med dem”, med dem är samvaron helt befriad från sådana lutheranska krav.

 

 

När jag svarade ”jag har dem bara för att de är så fina” möttes jag av konstiga blickar. ”-och så har de väldigt fin ull!” tillade jag snabbt, och då kom leendena tillbaka. Deras ull är verkligen fantastisk, luktar inte alls och är mjuk och varm och mycket lättbearbetad.

 

Det är något speciellt att umgås med alpackor. De är oerhört sociala och nyfikna, men har en väldig integritet, vill inte bli berörda alls. ”Nära men inte för nära...” Man måste vara helt lugn och avslappnad, sjunka ner i nuet och bara vara. Alla stressade gester och höga tonfall måste lämnas utanför grinden om man vill få kontakt med dem. I annat fall kan man räkna med att alpackorna snabbt befinner sig i bortre änden av hagen...

 

Alpackor är tämligen lättskötta om man bortser från ”hands-on-hanteringen”. De behöver en torr och vindskyddad plats att vila på. Mina har tillgång till ett litet lösdriftsstall, där det alltid finns gott om ren halm och fint hö. De äter bara 1,5 – 2 kg hö vardera per dag, men behöver få särskilda kamelmineraler i små doser, bara någon deciliter per djur och dag. De smutsar inte ner överallt i hagen utan använder gärna samma plats som ”toalett”, och det gör det synnerligen lätt att mocka rent, speciellt om man håller efter träcken dagligen.

 

Man borstar inte ullen alls, får inte, men de måste klippas helt en gång varje vår och klorna får klippas med jämna mellanrum eftersom de ständigt växer. De mjuka trampdynorna under fötterna gör att alpackor inte alls sliter på underlaget på samma sätt som t ex hästar, därför kan de vistas på känsligare marker. När det är riktigt hett älskar alpackorna att duscha, tar jag fram vattenslangen kommer de galopperande och trängs där i vattenstrålarna!

 

Alla tre alpackapojkarna har förstås olika personligheter. Store vackre gråe Tamya är den lilla flockens osvurne ledare. Han höll sig till att börja med litet på sin kant, tyckte väl att jag var väl ofta inne i hagen, och gillade inte att jag började träna dem. Träna dem?

 

Den minste av dem, mörkbrune Qatay, är en riktig tuffing, nyfiken och orädd. Han upptäckte snabbt att matte kunde fungera som en godisautomat, när jag försökte vinna deras förtroende med hjälp av goda luzernpellets. Han var så fräck och svårhanterlig att jag började fundera på om jag kunde behålla honom. Men istället för att ge upp började jag klickerträna honom. Han är snabbtänkt och full av energi, och tyckte att klickerträningen var jätteskojig. Nu gör han glatt olika konster, som att sparka fotboll, kasta iväg en liten mjuk boll, pingla i klockor och backa, allt för att få en klick och godis. I och med träningen blev vår kontakt enbart positiv, och idag är han lätthanterlig och helt oproblematisk.

 

Store vite My var från början tämligen skygg och ängslig. Uppfödarna trodde att det skulle bli svårt att få honom att gå i grimma. Just att gå i grimma på små utflykter utanför hagen är en trevlig aktivitet som alpackorna gillar, när de väl lärt sig. Av någon anledning fattade My snabbt tycke för mig, och följde mig överallt med sin kärleksfulla blick.

 


Han är fortfarande mycket känslig, men vill väldigt gärna vara i min närhet. Som jag skrev i början så tycker alpackor i allmänhet inte om att bli berörda, men My uppskattar om jag försiktigt smeker honom på halsen, då står han alldeles stilla. Att få röra vid mina alpackor är en upplevelse som fyller mig med en stilla lyckokänsla! Att promenera med alla tre utanför hagen är makalöst. Det känns som om man är speciellt utvald när man får dessa djurs förtroende och de följer en.

 

 

Någon sade till mig ”vet du varför så många människor får goda vibbar av alpackor?” Njaaa? ”Jo, för att de alltid ler!” Och det är så sant. Deras munnar är vinklade uppåt och deras ögon ser ut att vara fyllda av världens all visdom.

 

Jag finner frid i alpackahagen. Där möts djur och människa själ mot själ, helt utan prestationskrav. Magiskt!

 

 

 

 

 

 

 

 
 
Marika

Marika

9 januari 2012 11:35

Fint!
Såg att du i den andra bloggen tagit ett kort från mig
det är ok om du skriver vem som äger det o vart
du tagit det ifrån. "lånar" du nåt mer så fråga gärna innan.
Marika

http://www.silvervictori.se

Ubitt

9 januari 2012 15:10

Ledsen, ska inte upprepas. Hade inte din mailadress kvar och hittade inte kennelbloggen heller...

 
Labo Lina

Labo Lina

9 januari 2012 11:44

Helt underbara djur du har. Har alltid älskar alpackor men har aldrig fått se en i verkligheten. Tycker dem är hur söta som helst och kul att fler och fler i Sverige upptäcker deras charm. Som du skriver inte alls vanliga och som du skriver: Många undrar varför man ska ha en. Varför inte. Så klart man ska ha en alpacka om man kan. Kommer att läsa mer om dina djur helt klart.

http://muumipeikko.bloggplatsen.se

Ubitt

9 januari 2012 15:14

Kul att du gillar alpackor, hoppas att du snart får se en i verkligheten!
Sen, verkar kanske petigt, men man får ju aldrig ha enbart EN alpacka! De är i högsta grad flockberoende...

 
Emelie

Emelie

9 januari 2012 12:57

Vilka härliga djur! Väldigt vackra och med stor integritet. Men eftersom jag är van vid katter och hamstrar så tycker jag ändå att det verkar vara en hel del arbete med att sköta alpackor. Och hundar ska vi inte tala om... ;)

http://emmisibirier.bloggagratis.se

Ubitt

9 januari 2012 15:16

Alpackor är mycket lättskötta, vad gäller det praktiska.
Däremot själva hanteringen är mycket speciell, man måste vara mjuk och tålmodig och ta sig tid... för att vinna deras förtroende.

 
Ingen bild

Maria

9 januari 2012 13:59

Jösses så fint skrivet om dina prinsar!
Får man fråga hur du gör när du klipper klorna..? Tänker att det kanske är en del av personligheten - hur gärna/ogärna de vill göra det, och jag har ingen uppfattning om hur grova klor de har heller. Det vore väldigt kul att få se hur deras fötter ser ut, har du någon bild? Använder du ullen till något särskilt, garn tex?
Förlåt, jag blir bara så himla nyfiken!!
:)

Ubitt

9 januari 2012 15:20

För att svara på det sista först så kan jag inte spinna själv, utan säljer ullen till dem som kan! Och det blir fantastiskt garn!
Har ingen bra bild på foten, ska ta en och sätta in.
Att klippa klorna kan vara nog så traumatiskt för alpackan, eftersom den helst inte vill bli berörd och absolut inte vill lämna ifrån sig flyktmöjligheten = benet. Hittills har jag fått hjälp av uppfödarna då en har hållit alpackan och den andra lyft benet och klippt klorna. De är inte så hårda, mer som get och fårklövar, så det svåra är inte själva klippet utan att FÅ klippa. Jag tränar dem med beröring, kommer längre och längre ner med handen mot deras ben, mitt mål är att kunna få lyfta benet och klippa själv utan hjälp. Fast jag vet inte hur länge det kan dröja innan dess...

 
Helen

Helen

9 januari 2012 17:05

Så otroligt vackert skrivet, mycke kärlek bakom dom orden

http://franminvraavvarlden.blogspot.com

 
Dalatussan

Dalatussan

9 januari 2012 18:07

Hej! Jag halkade in på din blogg idag och efter att jag har läst lite så hoppas jag att du fortsätter att skriva! :) Otroligt fina bilder och himla intressant läsning :) Det finns en hage här på byn med alpackor som vi brukar gå förbi på våra dagspromenader. Väldigt fina och ståtliga djur. Om du är intresserad så kan du se bilder här:

http://dalatussan.bloggplatsen.se/2011/07/05/5753158-alpacka-safari-i-norrland/

Ha det så bra och fortsätt skriv // Ny läsare :)

http://dalatussan.bloggplatsen.se

Ubitt

10 januari 2012 11:25

Hej och välkommen hit! Var inne på din blogg och den var verkligen fin! Kul att få kontakt med nya djurälskare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ubitt - 24 juni 2013 09:18

Trots att jag sagt tack och farväl så vill jag berätta att flyttbestyren framskrider framgångsrikt. Tack för alla era varma kommentarer!   Häromdagen var jag på besök till Karin och fick träffa nytillskottet i alpackahagen, det ljuvliga lilla s...

Av Ubitt - 20 maj 2013 08:01

Nu var det länge sedan jag sågs här, och det är dags att avsluta bloggandet. För ett år sedan såg det helt annorlunda ut. Mighty Quinn hade just anlänt och snabbt kommit in i den lilla flocken av alpackaprinsar...   Vackra Tamya verkade ha t...

Av Ubitt - 30 mars 2013 08:51

Igår for mina prinsar. Efter att ha gråtit hos dem i fållan, My stod så stilla och lät mina tårar fukta hans ulliga hals,  ja alla pojkarna förstod förstås att något ovanligt var å färde, så var det dags.   Motvilligt lät de sig lastas och åkte ...

Av Ubitt - 29 mars 2013 19:39

Igår fixade Qatay och Mighty fint påskpynt i ullen..    När jag kommenterade det, såg Qatay så här fräck ut!   ...

Av Ubitt - 2 februari 2013 10:39

  - tar snön och kylan med jämnmod. Så länge man har foder, tempererat vatten i Thermobaren och mattes kärleksfulla omsorg, så är livet gott                         Följer alltid med matte runt i hagen                           Studie av...

Presentation


Jag skriver inte om vad jag har på mig - eller vad jag ätit till frukost, men om mina djur och livet.... många foton!

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21 22
23
24 25 26 27 28
29
30 31
<<<
Januari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards