2007 byggde vi ett lusthus av rent, obehandlat trä. Det var helt torrt när det kom och låg dessutom över en månad i sommarhettan inomhus. Träet fick inte en droppe vatten på sig innan målningen, vilken skedde med dyraste lasyren från Beckers. Vi var ju rädda om den här dyrgripen! Lasyren var vattenbaserad, och det skulle vara så bra, så bra (sa försäljaren i färgfackhandeln)

Redan ett år efter började fasaden att mögla innanför den målade lasyren! Fult fult. Så här såg det ut:

Vi klagade hos färghandeln som kom och tittade flera ggr, och hade allsköns idéer om varför träet blev så där. Man sade också att man numera rekommenderade en förbehandling med mögelmedel. Så mycket för det giftfria, vattenbaserade alternativet!

Förra året, 2010, tröttnade vi på det alltmer svartnande lusthuset och fick ta till en grundlig ombehandling. Först nedslipning av träet (jobbigt, timret var rundat) runt hela, sedan tvätt med prick-bort, sedan tvätt med Klorin, sedan sköljning och torkning och därefter på med Ö o B´s  naftebaserade lasyr, som kostade en femtedel av vad Beckers lasyren hade kostat!   Resultatet blev hur fint som helst. NU, ett år efteråt, ser det ut så här!

Slutsatserna kan ni ju dra själva. Billigt är inte alltid sämst!